vickier

Simon ringde idag. Egentligen inte oväntat, men det kändes bra ändå. Han ville bara försäkra sig om att gårdagens insident inte skulle påverka mitt intresse för karate. Klart det inte gör.
Kändes kul att även höra ord som "vi sattsar ju på dig" och "du är ju väldigt duktig, jag vet ju att du skulle ha klarat graderingen om du fick göra den" osv, även fast jag vet att det bara är sånt man säger.
Imorgon ska jag gå på Simons träning i alla fall. För jag har kommit fram till att jag har saknat honom.

Annars kommer den här veckan bli otroligt stressig då Mindyard (skolans tidning) ska vara färdig utformad på torsdag. Tiden är knapp, men jag är i alla fall glad att jag inte är Hubert som måste ta de mesta ansvaret eftersom tidningen ska göras utifrån hans layout. Dock har vi ju allihopa i uppgift att göra varsitt uppslag, så det kommer ändå bli mycket spännande.

På dansen idag fick vi koreografera en egen dans till egenvald julmusik. Vi valde Santa Claus is coming to town och använda oss utav glitter hattar och röda tygrämsor. Det var kanske inte den snyggaste koreografin, men hujedamig så roligt det var ändå. Om man ändå var duktig på att dansa.

Nu tror jag att mammen som delar min säng vill att jag ska sluta skriva och börja pussa på honom istället.
Så jag får väl ta och göra det.