vickier

Det känns så konstigt. Inte för att jag kände honom väl, vi hade ju bara umgåtts några gånger som små, men ändå känns det så konstigt att han nu bara är borta. Det är så svårt att tro att han, den blyga och blonda killen skulle av egen vilja ta steget och hoppa. Iaf som jag uppfattade honom, så var han inte sån. Och andra sidan är det väl så med dom flesta som begår självmord, ingen förstår varför.
Om det nu ens var så att det var självmant, det lär väl ingen få veta. Mina tankar just nu går mest till familjen och min granne som var bästa kompis med honom. rip simon.
Så sjukt mkt tragiskt.

Igår var för övrigt en toppenkväll. Det var verkligen vad jag behövde efter den otroligt stressiga veckan. Underbara människor, god mat, god efterrätt och sen chill och mys. Och att sitta och sjunga och spela med mina brudar igen, det slår allt.

Och jag vill verkligen verkligen inte få mjölkmage. Jag kommer aldrig tillåta mig själv att inse det, även fast det just nu verkar som att det är precis vad jag håller på att få. Jag hatar vatten till mat, det kommer aldrig att gå. Liksom pannkaka och palt utan mjölk???!!! Fuck it.
Känner mig grymt osocial ikväll, men mår inte särskilt bra. Man kan inte va på topp alla dagar.
Lov nu tack.