Talking to you

Blev sjukt besviken ikväll och insåg att en bestämt möte för mig, bara är ett förslag för någon annan. Kände mig lite som den som bjuder till födelsedagskalas utan att någon dyker upp. Otroligt trisst eftersom jag sett framemot kvällen. Min åsikt är att man i alla fall kan ringa och tala om att man inte kommer, istället för att bara skita i det, för då är det nästan för sent för mig att hitta på någonting annat. Dock hade jag tur ikväll och fick mycket trevligt sällskap utav Julia och Daniel. Tjockade oss rejält med både godis, muffins och kex.

Idag har snön kommit, men mest troligt inte för att stanna. Jag har gått färdigt sista delen av ledarutbilning och fått ett fint diplom. Har även blivit uppmärksammad om en gammal nostalgi låt, som kommer bli favorit igen.

Har ingen aning om vart pojkvännen håller hus ikväll vilket jag inte brydde mig särskilt mycket om för tre timmar sen men som nu börjar kännas jobbigt. Det brukar bli lättare att somna om man i alla fall får ett godnatt sms, så att jag vet att han lever.
Skäms över mig själv när jag tänker på vart han är just nu och upptäcker att jag föreställer mig de värsta senariet, hos någon annan. Men jag litar ju på honom, för det har han ju sagt att jag ska göra. Att det bara är jag som gäller....

Fyfan vad jag är rädd för att bli ensam. Jag undrar om det beror på att jag kommer så dåligt överens med mig själv och mina tankar, eller om jag bara helt enkelt är dåligt tränad. Om man ser på kärleksfronten från det manliga könet har jag ju knappt varit ensam någon gång i mitt liv. Möjligen de första åren då pappa var den jag skulle gifta mig med, men redann från dagis var jag ju en killtjusare. Minns till och med de gånger då någon kommit fram och frågat chans och jag svarat att "jovisst, men jag ska bara göra slut med Fabian först". Då är man en lirare kan jag lova.
I låg- och mellanstadiet bytta man ju också sisådär varje vecka. Högstadiet blev väl lite bättre då man skulle sattsa på att vara tillsammans med någon länge, en korta stunder med många. Men nog hann jag ändå med 4 vändor, tills jag träffade Lenny. Vilket snart är två år sedan.
Men nu, om sisådär 8 veckor kommer jag ju bli ensam.. Då ska jag lära känna den 17 åriga Viktoria Routledge ordentligt och lära mig trivas med mig själv. Låter det inte djupt? Well, simpelt lär det inte bli. Jag kommer behöva mycket hjälp.

Men nu är klockan halv 3 och jag borde försöka inse att Lenny inte kommer svara på mitt sms utan att jag borde släcka lampan och försöka somna. Jag är säkert jättetrött om jag bara försöker.
Men godnatt.

If only I could open up your eyes And get your
attention

Kommentarer
Postat av: Loo - Veckansblogg ?

Vad tycker du om rehab med Rihanna?

2008-11-16 @ 13:05:37
URL: http://loem.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0