vickier

Mitt humör är som en jävla berg och dahl bana. Tänker väldigt lite på saker och ting och går bara med strömmen. Arbetar som en robot. Går från lektion till lektion utan att höra eller förstå ett skit.
Jag behöver någon att umgås med. Jag klarar inte av att inte få prata, att inte få dela med mig av tankar och åsikter. Måste köpa mig en pappegojja.

Vi pratade här om dagen här hemma om vad jag har tänkt med min framtid. Min dröm just nu är ju att få jobba med förståndshandikappade barn. Helst down syndrom, det är de handikappet jag är som mest intresserad av för tillfället. Det verkar ge en så mycket kärlek, på ett så omedvetet sätt. En dag i veckan tittar jag på Judo för förståndshandikappade eftersom jag är ledsagare åt en flicka i gruppen och där finns det tre stycken pojkar med olika grader av down syndrom, och jag kan inte ta ögonen från dom. Jag blir så varm i hjärtat av att se dom kämpa och lyckas, trotts deras otroligt efterblivna handlingar. Det klarar av att göra kullebyttor, fällningar, grepp och allt som de andra gör, bara att det går en aning långsammare. Och det finns ingenting som gör mig så glad, som deras leenden. Jag smälter.
Och ibland kan man glömma att det har känslor, precis som alla oss andra. Att det kan bli kära, precis som oss alla andra. Och att det kan flörta, precis som alla oss andra. Vilket jag fick uppleva idag.
Men i alla fall, så pratade då jag och mamma om att jag vill jobba med förståndshandikappade (eller begåvningshandikappade som de faktiskt heter nu för tiden) och att det just nu är min stora passion just nu, så sa mamma att, Nä jag tycker du ska jobba på förskola, så svarade jag med något som nog inte många skulle svara
- Nej gud vad jobbigt att jobba med friska barn!

http://se.youtube.com/watch?v=-_-P4t2jR1g

Do you hear me,
I'm talking to you
Across the water across the deep blue ocean
Under the open sky, oh my, baby I'm trying
Boy I hear you in my dreams
I feel your whisper across the sea
I keep you with me in my heart
You make it easier when life gets hard

Fan så jävla svårt det är.

Helst av allt skulle jag just nu vilja skriva ungefär såhär: Hej kära vänner. Nu har jag bosatt mig i Göteborg. Jag älskar staden och jag älskar att det redan är vår, därför bestämde jag mig bara för att lämna allt bakom mig och bara stanna här helt enkelt.

Men nu är så inte fallet. Jag hoppade på tåget i Göteborg, mot Luleå - via Umeå ändå, och nu är jag åter hemma igen. Det kändes otroligt motvilligt att åka till skolan efter enbart en snabb dusch och uppfräschning här i hemmet, för att sedan traglas med den ena dryga lektionen efter den andra ända fram till 10 över 4. Under sista lektionen - trafikkunskap, så såg vi på en film om Polismanstecken och jag vilade bara huvudet mot handen i någon sekund innan jag kände att hela jag ryckte till av sömnspasmer. Så jo, lite trött var jag allt.

Men nu ska jag sluta klaga och istället tala om hur tacksam jag är för helgen!
Den började dock lite snopet då det var bestämt att jag och Lenny skulle säga hejdå på morgonen eftersom han skulle hoppa av i Stockholm, men så ringde han kring halv 7 och jag vaknade panikslaget upp och trodde att jag var försenad till vårat "möte".
V - Hej, jag kommer nu!
L - Nej du behöver inte komma
V - Va? varför inte?
L - dom kopplade av min vagn i Gävle, eran vagn kommer inte att åka förbi Stockholm.

Och så var det med den saken.

Väl framme i Göteborg regnade det. Dock var det ingenting som hindrade oss från att bege oss raka vägen in i vår planerade shoppingrunda. Efter ungefär 10 minuter var vi redan en aning vilse men lät inte det stoppa oss. Det blev en hel del grejer för mig. Lite längre ner i inlägget kan du se allt jag handlade.
Jag må då säga att jag är en jäkel på att handla smart! Ingenting av de ting jag införskaffade i helgen kostade över 200 kr, nej jag tror till och med att det dyraste kostade 179. Inte dåligt va? Har även lyckats finna en mycket fin sommarklänning, nersatt till 99:- från 499:-.
Under eftermiddagen mötte vi upp Ida-Karin för en fika men vi bestämde oss senare för att enbart två timmars fika inte räcker när man träffar varandra cirka en gång om året. Så vi tog med Idis hem till min bror Christoffers lägenhett (eller jag tror vi kallar det rum) där vi rätt snabbt installerade oss och sedan begav oss för att söka mat.
Måste säga att det är ett kusligt område min bror bor på. Knappt några gatulampor och det känns som att det står en rånare/våldtäksman/mördare bakom varenda hörn och bara väntar på en.
Vi lyckades hitta affären "Tempo" efter att frågat en snäll och gullig gubbe om vart man kunde finna mat någonstans. Det blev grekisk sallad till middag. Och middagen åts på golvet eftersom min brors lilla lägenhet (rum) bara äger 2 stolar.
Efter middagen tog vi fram kex, brie ost, vindruvor och fysalis och till det, det otroligt goda vinet "Varm och kall". TOPPEN!

Kvällen blev fin med många skratt och minnen. Jag hatar att jag träffar Ida-Karin så sällan. Men Darin är den vi ska tacka för att vi ändå träffas överhuvudtaget! TACK

Dagen därpå städade vi lägenheten (rummet), köpte fina rosor och skrev ett litet tack brev till brorsan som skulle komma hem senare på kvällen från en skidsemester. Sedan begav vi oss åter igen till stan och lämnade därefter Ida-Karin och mötte istället upp med min andra bror Alexander och tog en snabb fika med honom.
Resten av tiden bedrev vi på tågstationen för att inte virra bort oss i sista sekund och därav missa tåget.

Här följer bilder från våran weekend.

   

Mat och mys på Gyllenkrooksgatan.
         Lite rosiga kinder och fnissiga flickor.

Godmorgon
 

Åka åka tåg. Världens bästa Karlsson.
   

Och här kommer bilder på de kläder jag shoppade :) haha och ursäkta mitt fjanteri med poserna :P
 Tunika från Cubus 179:-
 Tunika  från Cubus 179:-
 Tshirt från Gina Tricot 129:-  och mössa  från Monkey 100:-
 Minns inte vad affären hette. 99:-
 Tjocktröja från Toppen 74:-
 Klänning från ZARA 99:-

Om 2 timmar och 45 minuter bär det av till Göteborg, och faktiskt måste jag erkänna att jag har en aning resfeber. Detta beror egentligen inte på själva resandet utan mer på att jag har panik över att hålla koll på biljetter, nyckar till Christoffers lägenhet, alla kartor som visar hur vi ska ta oss dit och en massa andra saker. Men det löser sig ju alltid, det vet vi ju.

Men ja, som ni säkert förstår så kommer jag inte att skriva på två dagar. Så vi hörs på måndag.
Hej och svejs och ha det bra.

En sovmorgon till halv 3 är så mycket kortare än vad man tror mina vänner. Jag satte mig framför datorn "imorse" och började med grafiskform uppgiften, att göra ett skivomslag, när klockan plötsligt blev 2 och det var dags att bege sig till skolan. Jag förstod inte riktigt vad som hänt under de fyra timmar som jag faktiskt hade varit vaken! Så kan det gå.

Har i alla fall så gott som färdigställt mitt skivomslag idag men kan inte bestämma mig förräns om några veckor ifall jag är nöjd eller inte. Synd då bara att det är för sent att ändra på saker och ting.

Det slår mig lite nu och då de här dagarna att om bara tre dagar kommer jag vara utan pojkvän. Eller singel kanske det heter. Eller också kan man kalla det ensam.
Well, det känns en aning underligt efter det här 14 månaderna (eller om man vill kalla det 2 år) måste jag säga. Och jag kan knappt minnas då jag var helt och hållet utan varken pojkvän eller något "ragg". Undra hur det kommer kännas? Kommer det att kännas? Tomt, ensamt, skönt, tråkigt, spännande, ångestfyllt och intressant. Så tror jag att det kommer att kännas. Allt på en gång liksom.
Många undrar om det inte känns himla konstigt att ha ett datum då man vet att den dagen, då tar det slut. Och jo, till en början kändes det himla skumt. Hur ska man säga hejdå egentligen? Hur ska man bete sig om/när man träffas senare? Ja det var inte klokt hur mycket jag funderade på det där. Men efter att jag vetat att Lenny faktiskt skulle flytta här ifrån i snart 3 månader, så har det faktiskt sjunkit in mer och mer, och ju närmare den dagen det har kommit, desto mer förberädd har jag blivit. Jag känner ingen panik utan är samlad och fokuserad på framtiden. Men så vet jag ju också att när jag väl står där på tågstationen i Stockholm, och säger hejdå till min pojkvän för sista gången och vet att nästa gång jag ser honom så har den första stavelsen på vad han varit innan försvunnit, så kommer den här samlade flickan att brista. Dock ser jag framemot att se hur vi går ihop som vänner och som vi brukar säga; Är vi menade för varandra, så kommer det att bli vi i framtiden igen. Om inte, ja då hoppas jag på bra vänskap. 

Ikväll har min mamma varit och köpt den efterlängtade saltgurkan åt mig, och just för tillfället så finns det ingenting godare än saltgurka!!


 

En hel jäkla lång skoldag idag. Från 8.25-16.35.
Mina ögon har varit halvt stängda, halvt öppna hela dagen. Det är inte lätt alla gånger då man vaknar på morgonen och det känns som man endast sovit högst 20 minuter. Jag hatar sådanna mornar.

Hade trafikkunskapsutbildningen för första gången idag och läraren var verkligen knäpp. Kastade pennor på oss och sa något i stil med "det där var du inte beredd på va? - Sådär fort går det i trafiken också, och då kommer du inte heller vara beredd". Kanske funkar det, men jag vet inte, han kändes smått galen och det visade sig när jag kom hem och berättade för mamma och förklarade hur läraren hade varit att han faktiskt är lite knäpp. Mamma visste tydligen mycket väl om vem det var och blev fruktansvärt frustrerad över att jag skulle behöva stå ut med honom en hel termin. Han har tydligen varit involverad i en himla massa projekt som min familj på något sätt haft koppling till, speciellt eftersom många av sakerna handlade om golf.
Men det värsta var att han tydligen lämnade min då 11 åriga bror Alexander i Skellefteå då han lovat mamma att skjutsa hem honom!! Vilken människa glömmer bort en 11-åring och sedan reagerar "ojdå, det glömde jag visst" när mamma senare ringde och han då upptäckte sitt misstag.
Nä, om ens mannen fick någon respect i mina ögon idag (mycket tveksamt) så försvann den då efter den upplysningen.

Ikväll har jag och Lenny druckit varm choklad med grädda och sett på 2½ men och Friends. Trevligt värre ju!

Nu är det dags att gå i säng så känslar blir bättre imorgon när jag vaknar än vad den var i morse.
Godnatt!

 

Jag har precis varit och sett på min livs första hockeymatch på riktigt. Men vilken hit det var ändå!
Det var så mycket roligare än framför TV'n vill jag lova, eftersom jag då oftast inte hinner se vart tusan pucken tar vägen. Nu kunde jag hela tiden ha koll, förutom precis när målen gjordes.
Det finns dock mycket kvar att lära. Varför pojkarna blev utvisade en efter den andra var svårt att förstå och även varför de bytta tekare lite då och då.
Men i det stora hela så tyckte jag att det var värt, och nästa gång jag ska på hockeymatch ska jag ta med mig kameran och fota riktigt snygga hockeybilder.

Ikväll är det karateträning och det känns inte allt för dumt att röra sig lite efter en stillande sittande helg fylld med bakade kakor, godis och chips.
 

  Kvällens planer var fest på ersboda med Hugo och Erik men slutade med bio och biljard. Fick mig dock en cider när jag kom hem.

Filmen vi såg ikväll var premiären utav "Benjamin Buttons otroliga liv" som var ett mycket trevlig film. Jag kan dock fortfarnade inte säga att jag tycker att Brad Pitt är så särskilt snygg. Men det är ju bara jag.

Ingredienser

Gör så här

Mycket lyckat!


 

Sitter här nu med en tröja som jag hittade här hemma idag som det väldigt passande står "LEDIG" på. För det är ju precis vad jag är idag, och imorgon. SKÖNT!



Och såhär på min lediga ska jag ta tillfället till akt och länka till mina favoritbloggar, samt skriva en rad om vad de handlar om.
So let's go.

1. Måste börja med den blogg som jag faktiskt kärade ner mig i totalt för ungefär en månad sen. Jag hade då redan missat ungefär 2 år av hans skrivande vilket jag dock tog igen på två dagar. Då kanske ni förstår hur beroendeframkallande denna bloggen faktiskt är.
Vet att jag redan berättat och länkat till den här bloggen en gång förut, men tycker att den är värd en extra länkning igen.
Abbe, som bloggen för mesta dels handlar om föddes med ett hjärtfel och även något sorts kromosonfel (ni får veta exakt om ni läser bloggen, Abbes pappa är bättre än mig på att förklara förståss). Abbes pappa skriver om deras vardag som är fylld av vanliga småbarnsfamiljsdagar, sjukhusbesök, storebrors underbara komentarer och Abbes egna lilla språk utan alla konsonanter förutom n och m. Det finns även otroligt fina bilder, men klockrena kommentarer tlll.
HejaAbbe
Länkar till några speciella inlägg som kanske gör er mer nyfikna.
Hur Abbe fick sitt namn
Ska vi åka hem nu Abbe?
Tisdagstema - Kärlek
Elva månader av nytt liv
Femåriga Storebror - en riktig bussinesman
Någon som vill beställa väckning?

2. Den blogg som jag hoppar in på näst efter HejaAbbe är Mamma Beckas blogg. Hon är 18 år nu och har redan 3 vackra barn. Hon har hoppat av skolan och gör allt för att ge barnen den bästa uppväxten.
Becka blev gravid när hon var 15 och fick sin första flicka Tindra när hon var 16. Redan samma år (eller om det nu var när hon redan fyllt 17) bestämde sig hon och hennes pojkvän Coffe för att skaffa ett syskon till Tindra. Hur nu detta kunde resultera sig i att hon nu har tre barn kan ni nog räkna ut själva. Precis. Två små tvillingflickor kom till världen. Enya och Tuva.
Så på hennes blogg kan du läsa om hennes liv som ung mamma till hennes tre prinssesor. Det är nog inte bara jag som blir taggad på att skaffa egna när man läser den.
MammaBecka
Har inte riktiga favoritinlägg på Beckas blogg utan gillar bara helheten. Men lägger in några inlägg ändå, så ni får se vilka dom är.
Video på Tindra
Bilder på hela familjen
Becka - svar på tal

3. Den tredje bloggen som jag har tänkt att länka till är en blogg som skrivs utav en otroligt stark pappa. Han förlorade nämligen både sin fru och sitt 13dagars barn i en bilolycka förra året men som tur var lyckades han rädda sin andra dotter Ellen ur den brinnande bilen. Dock fick Ellen svåra brännskador från benen och upp ända till halsen vilket gjorde att de fick stanna på sjukhus rätt länge efter olyckan.
I bloggen får man läsa om familjen som numera är väldigt liten. Pappan verkar vara otroligt stark och Ellen en mycket glad flicka. Jag beundrar dom otroligt mkt båda två.
SingelPappan
Här följer några inlägg där han skriver om olyckan.
Olyckan - 1
Efter olyckan- 2 Varning för ganska otäcka bilder
Hur man går vidare -3

4. Den fjärde och sista bloggen jag tänker länka till är en helt vanlig pappablogg i vimmlet av alla mammabloggar!
Egentligen är den kanske inte så speciell, han skriver om sin vardag som ensamstående pappa till 2 åriga Wilma, dessutom är han bara 20 år och blev pappa när han var 18.
Granis
Här tänker jag inte lägga in några speciella länkar.

Sådär ja, nu måste jag verkligen börja plugga. Så börja läs dessa bloggar så får ni gärna skriva till mig också var ni tycker om dom! :)

Tror banne mig att det är besöksrekord!

Idag började jag klockan 9.25 och slutade 10.15. Ganska skönt. Och eftersom vi bara var 8 stycken som orkade komma på lektionen så tyckte läraren att vi var värda en ledig dag imorgon. tack för det!

Har dock rätt mkt plugg att göra, men många av sakerna känns inte allt för jobbiga.
Ska på stan om en stund och käka med Hubert, Hugo och Hampus.

Varför kan jag inte sluta tänka mig det?

The more it snows
(Tiddly Pom)
The more it goes
(Tiddly Pom)
The more it goes
(Tiddly Pom)
On snowing.

And nobody knows
(Tiddly Pom)
How cold my toes
(Tiddly Pom)
How cold my toes
(Tiddly Pom)
Are growing.

Gårkvällen var toppen.
Egentligen var tanken att dra runt lite, kolla in olika partyn, men i stället stannade vi i det vita huset på teg. Med tegarna. Och det skulle visa sig vara ett väldigt bra val för kvällen blev otroligt lyckad, måste jag säga.
Ett jäkligt skönt gäng faktiskt.
Det måste göras om.

Just nu har jag gett mig på ett försök att göra det där jäkla skivomslaget som ska vara färdigt nästa vecka. Det går inte särskilt bra faktiskt..
Förstår inte varför jag verligen aldrig har ideer.
Mina händer och hela jag är iskall nu också, verkar inte gå att få någon värma i den här kroppen. Kom och värm mig innan jag fryser ihjäl!!

Igår fyllde min fina bror 22 år :) GRATTIIIIS


Pusslet som jag byggde färdigt för några dagar sen. Åh, jag behöver ett nytt nu.


fullmåne i förrgår.

Igår kom jag inte i säng förrän klockan hade blivit 4 och somande gjorde jag kring halv 5. Allt var pusslets fel. Det är verkligen någonting speciellt med pussel, man blir liksom beroende utav att hitta bitarna. Man får värsta kicken. Också känner man sig tillfredställd på något sätt, bara för att man lyckas hitta det rätta bitarna.
Eller också är det bara jag som är lite tokig.

Eftersom jag som sagt kom i säng ganska sent, klev jag inte upp ur sängen förrän kl 1 och det är inte likt mig någonstans! Dock är det skönt att sova ut ordentligt.

Kvällen började hemma med otroligt god mat och sedan blev det födelsedagsfika hos Sandra som fyllde 18 år igår! Av mig och Vickan fick hon två martiniglas, bakistabletter och en handduk som vecklas ut i vatten. Jag tror ändå att handduken nästan var mest uppskattad, eller mest spännande kanske!

Sedan kom bror och hämtade mig eftersom familjen bokat in bowling mellan 9-10. Det var rätt kul, trotts att det inte gick så bra. Dock hade jag lite otur då min ändå strike uppenbarade sig precis när lamporna där käglorna står, släktes. Ingen trodde på mig om att jag faktiskt fått ner alla käglorna, så den vetenskapen får jag bära på själv.

Eftersom det var så trevligt hos Sandra innan bowlingen så bestämde jag mig för att bege mig dit igen, och den tanken var god för hemma hos Sandra var det Sing Star på G med bland annat Rockballader, 90-talsmusik och Party!
Efter det tog vi en omgång av spelet "Med andra ord" som aldrig sviker! Alltid, alltid lika roligt.

Och nu sitter jag här hemma igen. Och klockan har redan hunnit bli nästan halv tre och ändå så sitter jag fortfarande här. Tanken att gå och lägga sig lockar inte. Det är så trisst att ligga ensam i sängen. Finns liksom inget nöje med det hela längre, är inte ens skönt att få sova heller. Men det är ju ett måste.
Speciellt om man ska upp klockan 7, som jag ska imorgon för att uppvakta min kära bror som fyller 22 år! Det är knasigt hur tiden kan gå så fort ändå. Jag vill spola tillbaka tiden, men samtidigt vill jag se vad framtiden har att erbjuda. Känner mig splittrad.

Visst är det konstigt ibland, när man tror att man känner någon riktigt bra och sen får man reda på hur fel man egentligen har.
Men du klarar det, för du är nog den starkaste jag vet. Om jag ändå var som dig.

Mitt vänstra knä och hela vägen upp mot låret och ner mot smalbenet värker. Känns som växtvärk nästan, men jag är ganska säker på att jag växt klart redan för 2 år sedan. Dock kommer den där värken rätt ofta, och den är rätt irriterande.
Vill liksom helst bara slå på knät, för det är skönt.

Nu är det nog bäst om jag sover, för det här inlägget blev så hullerombuller så att de är bäst att jag inte läser igenom det igen för då kommer jag ångra mig och ta bort det.

Boy I hear you in my dreams
I feel your whisper across the sea
I keep you with me in my heart
You make it easier when life gets hard

 

Ber om ursäkt för dröjande inlägg. Men jag är mitt uppe i ett liv just nu!
Det är nästan så det känns, som att jag vaknat igen. Och äntligen kan jag säga att jag inte bara drygat ut hela lovet, utan faktiskt tagit vara på de. Åtminstone den senaste veckan.
Den stora anledningen är att jag återgått till mitt sociala liv då jag umgås allt vad jag bara kan.
Började som sagt (eller; som skrivet) en kväll hos Daniel tillsammans med Julia och Nisse. Trotts att den kvällen kanske var en aning, vad ska vi kalla det? Opeppad.. Så var det trevligt ändå. Kvällen efter det var det bakning som gällde, hemma i mitt kök. Jag och Julia gick till ica och införskaffade dumle, polly, blockchoklad, björnbär, blåbär/hallon och smartis att fylla våra muffinsar med. Dock började det hela dåligt då vi fyllde de stora fina formarna med blommor på, på tok för mycket så allt vällde ut på plåten. Lite smått tragiskt eftersom vi väldigt mycket såg framemot att smaka på de där dumle-, polly- och björnbärsmuffinsarna. Dock gjorde vi det ändå, trotts att de inte var fullt gräddade och trotts att vi fick äta hälften med sked från bakplåten.
Den andra vändan, då vi istället gjorde muffins i vanliga muffinsformar blev lite mer lycket, men fick sig ändå en speciell konsistens. Lite mer åt det sega hållet.
Men alltid roligt att prova någonting nytt!

Resten av kvällen bestod av muffinsätning, slagsmål och tennisspelande med larvballonger och annat. Natten skulle spenderas hos Julia framför Juniorhockey-VM men jag lyckades bara hålla ögonen öppna under ungefär halva matchen, sen begav jag mig hemmåt i vinternatten, de hela 104 metrarna från Julia för att sedan krypa ner hos Lenny med mina iskalla fötter.

Kvällen efter det umgicks jag med Lenny som också lämnade mig under onsdagseftermiddagen för att resa vidare på nya äventyp i Ljusdahl. Jag har lite dåligt samvete för att jag aldrig avanmälde mig från det där lägret. Dock tror jag att det är roligare för honom att åka utan mig, nu mitt upp i allt ihopa och sådär. Så så fick det bli.

Gårkvällen var bäst som den alltid är när jag umgås med THE GIRLS! Det är så svårt att hitta det rätta ordet för dom, för varje gång jag säger att jag ska träffa "tjejerna" eller "brudarna" så känns det så fel. Hm, måste hitta nått bra ord. Det får jag fundera på.

Nu ska jag gå ner och fortsätta på mitt pussel. Tack och hej


Daniel och Julia, mätta efter muffinsar.


Såhär såg våra uppätna muffinsar ut.


Larvballonger

Lassemajas dektektivbyrå. Rätt okej rolig film ändå. Läskigast när de pussades i slutet, tyckte A i alla fall.
Kvällen har spenderats på teg hos Daniel med Julia och Nisse. Har fått klart för mig ännu en gång att Starwars inte är någonting för mig.

Är inte särskilt trött men funderar på att lägga mig i sängen ändå. Kanske mest för att få Lenny att lämna datorn. 

Förövrigt är jag väldigt sugen på att fylla 18 just nu. Har suttit en stund och fyllt min kallender med 18årsdagar. Och det blir ju toppen eftersom jag fyller 18 sist utav oss alla, så jag kan ju i alla fall ha min 18årsfest ute någonstans, för då kan ju alla komma in! Inte alls dåligt att fylla år sent.
Bara kanske lite.

Vill börja träna igen. Jag vill bli bäst. 
Fan, 9 dagar kvar.

 

Vad är egentligen vettigt att göra den sista veckan av lovet?
Jag känner mig dålig som bara sitter hemma. Dagen går förbi och jag undrar stilla för mig själv, är det såhär jag trivs bäst?
Jag känner mig understimulerad, otillräcklig, otränad, oklar och förfärligt uttråkad.
Jag har inte ens ett pussel att bygga längre.

Men igår var jag ju och simmade och jag läste en bok. Idag bakade jag en kaka och sedan spelade jag snooker med Lenny. Så jag har ju gjort saker, men varför känns det som att det inte räknas??? Vad är det som räknas? Vad är det jag ska göra för att ha gjort någonting vettigt? Plugga?
nä jag vettefan.
Och Lenny spelar datorspel men jag tycker om honom ändå. Och snart åker han iväg igen, sen kommer han tillbaka igen och sen åker han iväg igen. Med en one way ticket...

Men jag och Julia ska till Göteborg och jag vet att det kommer bli toppen för det finns ingen chans att det inte skulle kunna bli det.

Förövrigt gillar jag min volumaster! Den ger en småtta självförtroende när man inte finner det på något annat sätt.