Jag luktar grillad korv

Gårdagens middag blev rätt så lyckad med pajer, gäggsallad, kött, vitlöksbröd och lite annat. Efterrätten blev dock lite... annorlunda. Meningen var att det skulle likna en liten marrängtårta med grädda och bär på toppen. Vi tyckte att marrängen såg lite väl brun ut och även att den var svårskuren. Tog en tugga av den och kände att nej, det där var inte marräng.

- Du måste glömt he i någonting mamma, säger jag.
- Men det går ju inte glömma någonting, det är ju bara ägg och socker i!, svarar mamma lite smått irriterat.
- Nått fel är det i alla fall.
- Det enda jag skulle kunna glömt är sockret...

Och för att inte göra mamma ledsen och bortgjord då vi hade gäster också ju så började hela laget smaksa gott på tårtan och ge i från sig ett "jag tycker den är god i alla fall" och "den är ju nyttig i alla fall, utan socker!".
Jag åt bara grädden och bären istället.

Senare på kvällen bestämde jag tillsammans med grabbarna H att dra iväg och grilla. Hugo valde grillplats och det blev längst bort på Ön, vilket är stället som är längst bort från mig i hela Umeå. Han virrade totalt bort mig efterbara några svängar hit och dit och sedan var vi inne i en riktigt läskig skog. Vi satte igång och grilla och hade det riktigt mysigt, tycker jag. Inte förrän klockan var 1 bästämde vi oss för att släcka elden och börja traska hemmåt. Då hade det blivit mörkt ute och med tanke på att jag är ganska mörkrädd, speciellt i skogar mitt i natten, så ville jag helst bara komma därifrån så fort som möjligt. Men det erkände jag aldrig för varken mig själv eller de andra.
Jag fick mig i alla fall dagens motion då sträckan fram och tillbaka säkerligen var kring 2 mil.

Denna dagen är ännu oplanerad och eftersom jag kan se genom en springa mellan rullgardinen och fönstret att vädret inte säger stranddags så blir det nog en stadstur för mig idag. Jag ska köpa knappar till den lilla väst jag stickat åt kusinbarnet och sedan ska jag visa er den här.
Ikväll blir det inhandling av mat till trästock. Jag blir bara mer och mer taggad.


jag saknar vämen och den blåa himlen som man alltid kunde räkna med på Rhodos.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0