vickier

Idag, den 2 Juni, för två år sedan satt jag och Julia i SF parken och firade med en tårta. Det vi firade var för oss då en väldigt viktig födelsedag. Dagen då Darin Zanyar fyllde 20 år. För två år sedan var han en av de viktigaste personerna i mitt liv. Den jag oftast tänkte på och den jag oftast pratade om. Det är svårt idag att förstå hur intensivt man kunde älska en person på avstånd. För kärlek var det, på hög nivå. För det var pirr i magen, det var längtan, hopp och önskan. Det var Darin 24 timmar om dygnet.
Jag beundrar mig själv för att jag gick emot den stora grupp av människor som hade sådant hat mot honom. Trots att jag fick höra en hel del saker så vågade jag stå för vad jag tyckte. Jag är tveksam om det är någonting jag skulle våga göra idag.
Den tiden gav mig en hel del. Nya upplevelser, trevliga resor, nya kompisar och mycket kärlek.
Ingenting jag glömmer. Och verkligen en tid jag kommer berätta om för mina barn.

Idag är Darin inte densamma för mig. Jag diggar fortfarande musiken och jag skulle gärna vilja se honom på scenen igen. Men pirr i magen, längtan, hopp och önskan den finns där inte längre.

Idag fyller Darin Zanyar 22 år. Så jag får helt enkelt säga GRATTIS och hoppas att han läser (hah). Också kan jag undra lite om det gav Darin något på sin 20årsfödelsedag att jag och Julia frossade i tårta.