Ensam sameflicka

Okej jag är less nu. Du borde försöka uppträda lite moget, för detta suger. Bara så du vet.

Ikväll vill jag göra någonting riktigt roligt. Någonting som verkligen får mig att må gott. Jag undrar bara vart alla håller hus? Och varför jag är så kass på att vara i god tid när det gäller att styra någonting, för klockan är redan kvart i sju så nu är alla upptagna.
Så lovet ska sluta med en hemmakväll framför datorn och melodifestivalen. Fytusan så bittert. Jo, jag är bitter.

Och när jag nu sitter här och försöker komma på vem jag ska ringa så tänker jag att tusan, jag har för få kompisar. Eller åtminstone få som skulle uppskatta att jag ringde. De är ju också bittert. Jag borde försöka göra någonting åt saken. Men hur tusan bär man sig åt?
Jag vet inte riktigt vad jag gör för fel, men på något vänster så lyckas jag aldrig med att få något nytt nummer i telefonboken.

Man kanske skulle flytta från stan när studenten är tagen. Börja om från början. Söka nya kontakter, där ingen har förutfattade meningar och där norrländskan och sameutseendet anses charmig.
Fast jag har ju bra kompisar här. Men om dom ändå vore fler...

Får vänta ut och se vad kvällen bjuder på. Men du ensamma stake där ute i världen som ser de här, kom hit och håll mig sällskap. Du behöver inte ens säga någonting.

Det var så mörkt
Den kvällen jag gick hem
Jag hade hoppats på något, hoppats på något



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0