Why is love so hard to find?

Hampus frågade mig tidigare idag "varför har du ingen pojkvän?" varpå jag svarade att det väl inte gick jättebra på den fronten men att jag gärna skulle vilja ha en. Han tyckte nämligen att jag är "en sån där som har pojkvän".
Och ja, de stämmer nog. Jag är nog en sån där som har pojkvän. Det har jag ju alltid varit. I yngre dagar tog jag första bästa, så länge jag hade någon. Inte för att jag inte tyckte om killarna, nä men jag hade otroligt lätt för att falla, och så har det alltid varit. Men inte nu längre. Sedan jag blev singel för snart 1 år sedan har jag varit otroligt kräsen. Inte så att jag är svårflörtad direkt, jag blir fortfarande ganska fort förälskad, men jag har mer och mer börjat fundera på om jag verkligen kan bli så kär igen, som jag en gång var. Om jag kan älska på samma sätt.
Mamma sa till mig en gång att den allra största kärleken och förälskelsen upplever man under sina yngre dar, i tonåren. Det är då man kan vara så hopplöst kär, då ingenting annat har någon betydelse förutom att få vara just med den personen. Den människan som man senare gifter sig och skaffar barn med är den man trivs bäst hos och fungerar tillsammans med. Men kanske inte den man är mest förälskad i. (nu säger jag inte att detta inte kan hända, men oftast är det väl så?)
Men det känns ju otroligt tråkig, för vadå, har jag redan fått uppleva den största av kärlekar redan? Det vill jag inte tro på.
Jag vill vara kär. Verkligen. Saknar den bubblande känsla av lycka. Jag saknar att sakna någon. Jag saknar att säga fina saker till någon, saknar att få höra fina saker av någon.
Jag saknar att älska.
och ibland saknar jag även dig.

If it's love that keeps us breathin' 
Gives us something to believe in
Is it fear that makes us blind
Tell me, why is love so hard to find
If we hear so much about it
And we can't go on without it
Let the mystery unwind
Tell me, why is love so hard to find


Kommentarer
Postat av: Jim

Jag tror att kärleken bara blir större ju mer man förstår den, om man vågar låta den ta mer plats med tiden istället för att låta den skrämmas. Folk säger att man är kär på olika sätt varje gång. Jag kan helt relatera till den och hålla med. Däremot kan den upplevas svagare med tiden allt eftersom man börjar fega och inte litar på upplevelsen och i takt med att det inte är nytt längre. Men på samma sätt som man kan tvinga sig att stanna i nuet och verkligen uppmärksamma hela upplevelsen när man äter den där pizzan som man har ätit tusen gånger så kan man känna kärleken lika starkt varje gång. Njut, ta riskerna och våga vara kär! Det är det bästa vi kan få uppleva. :)

2009-11-10 @ 01:28:40
Postat av: isa

vem är jim? så himla fint skrivet! det var inspirerande!

2009-11-10 @ 20:58:32
Postat av: vickie

Jim är Jim. Trevlig gosse med stort hjärta. Vem är du själv, isa?

2009-11-10 @ 23:57:41
URL: http://vickier.blogg.se/
Postat av: Jim

Jag är Jim. :)

2009-11-10 @ 23:57:51
Postat av: Jim

Är det en massa främlingar och härjar i din blogg, Vickie? Läskigt.

2009-11-11 @ 00:00:45
Postat av: Zor

Saknar dig också ibland..

2009-11-19 @ 00:35:09

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0