life is a mystery

Det värsta jag vet är att tänka tillbaka på saker och önska att jag hade gjort annorlunda. "Om jag ändå inte hade gjort det, då kanske det aldrig hade blivit som det blivit", eller "om jag aldrig hade sagt sådär.." "om jag aldrig..", "om jag ändå..". Alltid en massa "om". Ändå gör jag det dagligen.
Jag kan gå och älta en mycket liten händelse i evigheter och det kan verkligen trycka ned mig.
Och precis en sån där grej har lagt sig på min hjärna nu, och det kommer ta evigheter att få undan de.

Idag såg jag åter igen föreställningen "I have a confession" eftersom det var skolföreställning. Jag måste säga att den idag var betydligt mycket bättre och de verkade ha mera energi. Ett "aha" gick upp för mig då jag faktiskt förstod handlingen (ja "anonym", kanske var jag bara okometent) och dansarna var mer tighta. Bra jobbat!
Dock saknar jag någon i föreställning och kan inte sluta tänka på att OM inte det hade hänt, då hade även han stått där, lycklig, och spelat tillsammans med sina kompisar.

Ikväll ska jag äntligen träna efter att jag ofrivilligt har vilat i 3 dagar. Jag ska ge gärnet :)


Ge mig lite vinter vettja? jag gillar inte regnet..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0