Hold on

Var just på sjukhuset. Det var otroligt jobbigt att gå runt och leta efter intensivvårdsavdelningen. Svårast var det att öppna dörren dit och veta att man lika gärna kunde se någon anhöriga på andra sidan dörren. Det är svårt att föreställa sig hur man skulle reagera, samtidigt som man vet att de säkert skulle bli jätteglada att se någon där.
Vi lämnade presenten i receptionen och de verkade glada att vi gjorde det. Det lovade att lämna den till honom. Så nu känns det bra. Nu har vi gjort det lilla vi kan göra för tillfället.

Jag fortsätter dock att sända alla mina tankar till honom, och hoppas. Han klarar det här!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0