Nostalgi

Tidigare ikväll var jag ute på den mest känsloladdade promenaden på länge.
Hade lånat mammas Ipod som var min innan, där det fanns en massa gammal musik som jag lyssnade på för en sisodär 2 år sedan. Det var nostalgi.
Promenerade förbi några barn som spelade innebandy, var av den ena råkade skjuta bollen på mig och jag kunde inte låta bli att le när hon tittade på mig med en skamsen, men ändå så busig blick.
Sedan kunde jag inte sluta le. När jag gick in i skogen började jag till och med småskratta för mig själv. Jag vet inte varför.
Gick senare förbi huset där två barndomskompisar en gång bodde, var av en av dem inte längre finns i livet då han för ungefär ett år sedan ramlade ner för en klippa. Jag kan fortfarande inte förstå det.
Sedan kom jag till parken där jag lekt miljontalsgånger som liten. Rester ifrån en picknick låg uppe på kullen och ett par glömde foppatofflor var slängda bakom målet på gräsplanen.
Ibland önskar jag att jag var liten igen. Men samtidigt så är jag ganska lycklig nu. Ganska mycket lycklig för tillfället faktiskt.
Och nu kommer Victor, han är bäst störst och vackrast! Vi ska titta på Idol.
Bye


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0