If I never see your face again
Jag vill inte vill inte vill inte hamna där igen. Men det ser ut som att det är precis det jag kommer göra, för jag ser ingen återvändo. Jävla höstmörker.
Dagen har varit en plågan från det att jag klev upp i morse tills nu, när jag sitter här och bara väntar på att få krypa ner under täcka och bara slippa allt i sisodär 8 timmar. Jojag vet, imorgon kommer jag säkert vara mega happy och älska världen, men alla har vi våra dagar right?
Och det känns som att någonting saknas just nu men jag kan inte sätta fingret på vad det är. Självförtroendet? Maybe.
Och jag satt och funderade idag på hur mycket jag faktiskt längtar tills jag kan skaffa en egen familj. Ett eget barn, åhh vad jag längtar tills jag har ett eget. För jag är så säker på att mitt sanna självförtroende kommer jag finna i mammarollen. Well kära vänner, ni behöver inte vara oroliga. Jag väntar, om jag så ska behöva vänta tills jag blir 30, så väntar jag tills jag har livserfarenhet att dela med mig av. För just nu skulle jag inte kunna ge mer än kärlek, vilket egentligen är det viktigaste, men inte allt.
Festen i helgen blev otroligt lyckad. Däremot börjar jag bli rädd för mig själv när jag inte längre kan säga att jag kan ha lika kul nykter en sådan där kväll, för jag vet ju nu att det inte är sant.
Fick dock bakläxa på städningen av de andra som bor här i lägenheten som jag fick klara upp ikväll. Så nu är det rent och snyggt, hoppas jag.
Imorgon kommer återigen den jävligaste skoldagen av dom alla och jag har så sjukt mycket press på mig själv för jag måste hinna göra färdigt mindyard imorgon. Måste även skriva färdigt cv, (hjälp mig snälla människor, finns det något jag är bra på? Lenny föreslog att jag skulle skriva sex. heh) ett engelska arbete och plugga till matteprovet tills på fredag. Men ska även hälsa på pappa i köket på Lotta's krog och fota lite dokumentär bilder. Det blir ju kul!
Annars jag har jag inte mycket mer att dela med mig av, blev ändå ett hyffsat långt inlägg och jag lyckades ju faktiskt skriva av mig lite känslor här också, vilket jag ska bli bättre på. Men man vet ju aldrig vem som läser bloggen, det är ju det som är lite läskigt...
Anyway. Ha d så ses vi en dag.
Bye
Dagen har varit en plågan från det att jag klev upp i morse tills nu, när jag sitter här och bara väntar på att få krypa ner under täcka och bara slippa allt i sisodär 8 timmar. Jojag vet, imorgon kommer jag säkert vara mega happy och älska världen, men alla har vi våra dagar right?
Och det känns som att någonting saknas just nu men jag kan inte sätta fingret på vad det är. Självförtroendet? Maybe.
Och jag satt och funderade idag på hur mycket jag faktiskt längtar tills jag kan skaffa en egen familj. Ett eget barn, åhh vad jag längtar tills jag har ett eget. För jag är så säker på att mitt sanna självförtroende kommer jag finna i mammarollen. Well kära vänner, ni behöver inte vara oroliga. Jag väntar, om jag så ska behöva vänta tills jag blir 30, så väntar jag tills jag har livserfarenhet att dela med mig av. För just nu skulle jag inte kunna ge mer än kärlek, vilket egentligen är det viktigaste, men inte allt.
Festen i helgen blev otroligt lyckad. Däremot börjar jag bli rädd för mig själv när jag inte längre kan säga att jag kan ha lika kul nykter en sådan där kväll, för jag vet ju nu att det inte är sant.
Fick dock bakläxa på städningen av de andra som bor här i lägenheten som jag fick klara upp ikväll. Så nu är det rent och snyggt, hoppas jag.
Imorgon kommer återigen den jävligaste skoldagen av dom alla och jag har så sjukt mycket press på mig själv för jag måste hinna göra färdigt mindyard imorgon. Måste även skriva färdigt cv, (hjälp mig snälla människor, finns det något jag är bra på? Lenny föreslog att jag skulle skriva sex. heh) ett engelska arbete och plugga till matteprovet tills på fredag. Men ska även hälsa på pappa i köket på Lotta's krog och fota lite dokumentär bilder. Det blir ju kul!
Annars jag har jag inte mycket mer att dela med mig av, blev ändå ett hyffsat långt inlägg och jag lyckades ju faktiskt skriva av mig lite känslor här också, vilket jag ska bli bättre på. Men man vet ju aldrig vem som läser bloggen, det är ju det som är lite läskigt...
Anyway. Ha d så ses vi en dag.
Bye
Kommentarer
Trackback
