vickier

Idag känner jag mig: Sjuk, frustrerad, längtansfull och hopplös.

Vi har världens sämsta vikarie i Svenska och Engelska just nu. För det första är hon inte ens engelskalärare. Tjejen kan ju inte ens uttala varken two eller three. Tragiskt ju. Dessutom är hon den mest mesiga jag någonsin stött på. KOM TILLBAKA MIA!

Ibland funderar jag på vad människor faktiskt tänker om mig. Och när är jag egenligen mig själv, och är det när jag är mig själv som folk tycker att jag är okej?
Får blickar och vibbar ibland som gör mig så jäkla osäker. De gör mig tvungen att dra handen genom håret ett dussintals gången, titta i varenda fönster för att se min spegelbild; är det något som ser konstigt ut?
När folk ser på mig, ser de då mig som jag ser mig själv, eller på ett helt annat sätt? Hur ser jag ut från andra vinklar, från vinklar som jag aldrig kan se själv. Aldrig i det verkliga livet.
Hur vet man att folk gillar en på riktigt då? Inte bara spelar.
Det måste vara komplicerat, eller också är jag blind.
Jag vet inte.

Don't act like you don't know me
It's still me, I never changed