vickier

Igår kom jag inte i säng förrän klockan hade blivit 4 och somande gjorde jag kring halv 5. Allt var pusslets fel. Det är verkligen någonting speciellt med pussel, man blir liksom beroende utav att hitta bitarna. Man får värsta kicken. Också känner man sig tillfredställd på något sätt, bara för att man lyckas hitta det rätta bitarna.
Eller också är det bara jag som är lite tokig.

Eftersom jag som sagt kom i säng ganska sent, klev jag inte upp ur sängen förrän kl 1 och det är inte likt mig någonstans! Dock är det skönt att sova ut ordentligt.

Kvällen började hemma med otroligt god mat och sedan blev det födelsedagsfika hos Sandra som fyllde 18 år igår! Av mig och Vickan fick hon två martiniglas, bakistabletter och en handduk som vecklas ut i vatten. Jag tror ändå att handduken nästan var mest uppskattad, eller mest spännande kanske!

Sedan kom bror och hämtade mig eftersom familjen bokat in bowling mellan 9-10. Det var rätt kul, trotts att det inte gick så bra. Dock hade jag lite otur då min ändå strike uppenbarade sig precis när lamporna där käglorna står, släktes. Ingen trodde på mig om att jag faktiskt fått ner alla käglorna, så den vetenskapen får jag bära på själv.

Eftersom det var så trevligt hos Sandra innan bowlingen så bestämde jag mig för att bege mig dit igen, och den tanken var god för hemma hos Sandra var det Sing Star på G med bland annat Rockballader, 90-talsmusik och Party!
Efter det tog vi en omgång av spelet "Med andra ord" som aldrig sviker! Alltid, alltid lika roligt.

Och nu sitter jag här hemma igen. Och klockan har redan hunnit bli nästan halv tre och ändå så sitter jag fortfarande här. Tanken att gå och lägga sig lockar inte. Det är så trisst att ligga ensam i sängen. Finns liksom inget nöje med det hela längre, är inte ens skönt att få sova heller. Men det är ju ett måste.
Speciellt om man ska upp klockan 7, som jag ska imorgon för att uppvakta min kära bror som fyller 22 år! Det är knasigt hur tiden kan gå så fort ändå. Jag vill spola tillbaka tiden, men samtidigt vill jag se vad framtiden har att erbjuda. Känner mig splittrad.

Visst är det konstigt ibland, när man tror att man känner någon riktigt bra och sen får man reda på hur fel man egentligen har.
Men du klarar det, för du är nog den starkaste jag vet. Om jag ändå var som dig.

Mitt vänstra knä och hela vägen upp mot låret och ner mot smalbenet värker. Känns som växtvärk nästan, men jag är ganska säker på att jag växt klart redan för 2 år sedan. Dock kommer den där värken rätt ofta, och den är rätt irriterande.
Vill liksom helst bara slå på knät, för det är skönt.

Nu är det nog bäst om jag sover, för det här inlägget blev så hullerombuller så att de är bäst att jag inte läser igenom det igen för då kommer jag ångra mig och ta bort det.

Boy I hear you in my dreams
I feel your whisper across the sea
I keep you with me in my heart
You make it easier when life gets hard