vickier

Jag saknar, längtar, hoppas, vill, önskar.
Gårdagen fick mig att fundera. Eller egentligen var det inte gårdagen, det var dagar redan innan det. Det var mest på bussresan hem från Skellefteå i Onsdagskväll.
Jag behöver något tryggt och någon att lita på. Någon att kalla min. Detta liv gör mig förvirrad.
Jag blir aldrig nöjd och alltid är det något. Jag brukade inte vara den kräsna personen. Men så var det ju jag som blev sårad på den tiden. Men är det så bättre att såra, än att bli sårad? Jag vette fasen...
Alla känslor är bättre än skuldkänslor. Ilksa, besvikelse, sorg. Allt är bättre än skuldkänslor.
Och jag förstår att du inte är lycklig och det gör så jäkla ont och jag är så ledsen att jag inte kan hjälpa dig.
Men de är så svårt att släppa tanken.
Och jag önskar att du kunde öppna upp dig.
Inatt kommer Vickan. 4.20 ska jag sitta på bron och vänta på henne. Det har gått en vecka och 3 dagar sen jag träffade henne. Där har ni anledningen för min tillfälliga deppighet. Om några timmar är jag säkerligen på topp igen.


Saknar värmen, människorna, maten och partystämningen i Rhodos. Dagdrömmer om det hela tiden, en hel sommar där. Det ska hända någon gång.