vickier

Ny dag och jag tar nytt grepp om mina tummar. Håller dom så hårt jag kan och hoppas.
Idag ska jag mest plugga. Sen ska jag och tjejerna köpa en bukett blommor som vi ska försöka skicka upp till vår väns rum genom receptionen, så att hans familj, och han när han vaknar, kan se att vi tänker på honom.
Ikväll ska jag först titta på Michael Jackson -filmen This is it tillsammans med pappa. Sen blir maskeradpartyt. Jag har funderat mycket på om det verkligen känns rätt att festa och ha kul ikväll, men kommit fram till det Siri sa att ingenting blir bättre av att vi sitter hemma.

Nu är det frukostdags! bye

Det kan ta slut imorn eller hålla på för alltid, ibland är det så.

Inatt kommer jag inte sova mycket. Men precis som allt annat så känns det oviktigt. Alla mina tankar går till den starkaste killen jag känner. Jag är säker på att han kommer fixa det här också.
Jag kan inte låta bli att tänka på alla barndomsminnen vi haft tillsammans. På dagis när han skulle lära mig klättra och jag fick gå i hans klätterskola. På lågstadiet då han satt i rullstolen pga benet och han alltid vann i gogo's då han fick rulla fram 2 rulltag istället för att gå två steg, då gogo'sen hamnade på huvudet. Den gången då vi spelade biljard på hans pyttelilla biljardbord och vi nästan kissade på oss av skratt då jag utbrast "oppserallan" efter varje missad stöt.
Sen även minnen från både mellanstadiet och högstadiet, då vi också gick tillsammans.
Minns även när han berättade om ett tillfälle under dagistiden, då jag hade sagt Marry Chirstmas åt honom. Han hade då gått hem till sin mamma och gråtandes sagt att "Vickie sa ett jättefult ord till mig, hon sa Marry Christmas". Otroligt gulligt.
Kämpa på grabben.
Vi tänker på dig!

Var på platsen där olyckan skedde nyss tillsammans med Vickan. Lämnade blommor och tände ljus. Det var otroligt fint, och mest berörd blev jag när jag såg ett kort från den ena avlidnes pappa. Gång på gång försöker jag föreställa mig hur den tragiska olyckan gått till, paniken i bilen, skriken, ansiktsuttrycken.
Sånt här borde verkligen inte få hända. Speciellt inte i så ung ålder. Det är så overkligt och så otroligt svårt att förstå.

Ikväll tänder jag ljus för de omkomna, för våran vän som fortfarande vårdas på intensivårdsavdelningen och för alla anhöriga.

http://vk.se/blaljus_artikel.jsp?article=309801&category=700

Fyfan. Jag kan inte inse det.

Tiden går inte idag och jag förstår inte varför. Jag väntar på att klockan ska bli 12 så jag kan börja med lunchen, varför väntar jag alltid på mattiderna?
Och jag blir arg för du har ju redan valt hur de ska bli, och jag har accepterat. Du kan inte ändra dig. För mig måste det vara allt eller inget, åtminstone den här gången. Det gör för ont annars.
Men jag är så jäkla glad idag, samtidigt som jag inte kan vara det till 100 % och jag vet precis varför.

Imorgon är det fest igen och jag tror jag börjar lessna på festandet. Det är så oärlig. Och jag vet precis vad som kommer hända, och jag tänker låta det göra det också.
Jag behöver komma tillbaka till rutinerna, men kan inte säga att jag längtar efter dom.
Jag måste bli bättre, snabbare i fötterna, starkare i armarna, modigare, tåligare. Jag måste vinna.
Nej jag har inte alls några krav på mig själv?
Jag måste bli bäst. Allt eller inget.


Vi packar väskorna och drar här i från nu va?
jag kör.

Lycka^^

Nu jäklar får ni akta er från vägarna. För nu har jag körkort :)

På fredag är det maskeradfest. Dock inte med Halloweentema, utan man får klä ut sig till vad som helst, som jag har uppfattat det. Igår rotade jag igenom våra utklädningskläder, och det mesta är förståss för litet då jag inte egenligen klätt ut mig sen jag var tio. Men jag hittade en dräkt som, trots att den var för liten, ändå gick på. Tajt var det, men det passar som karraktären. Jag tänker dock inte avslöja än vad det blir, men tänker självklart visa efter fredag hur outfiten såg ut. Måste på stan och handla in lite tillbehör bara.

Egentligen har jag aldrig varit ett fan av maskerad. Tycker det är omstädigt, och med mitt inte allt för braiga självförtroende så har jag svårt att klä mig i någonting som jag inte känner mig snygg i. Då blir jag osäker och drar mig undan.
Dock kan det vara ganska kul om man känner dom på festen väl.

Det här har jag klätt ut mig till tidigare på temafester:

Tomtefar på dresscrossingJUL, barn på barnkalas och Clown på Cirkustemat.

Var ute och fotade vid älven med Vickan igår. Riktigt mysigt, snyggt och lite läskigt.

KATASTROF!
Jag vet. Jättedåligt. Jag har inte skrivit på 2 dagar. Dock hade jag tänkt skriva igår ikväll, men så hade dom lagt ner hela blogg.se. Surt. Men nu skriver jag iallafall.
Man kan tro att det borde finnas mer tid till att blogga nu när jag har lov, men så är inte fallet. Jag sitter mycket mindre vid datorn under lovet, och har inga tråkiga lektioner som man kan spendera med bloggandet istället. Så ha lite överseeden, och lämna mig inte helt. Tack!

Jag tänkte lägga in några bilder från helgen.

På fredagen käkade jag god (och nyttig) mat som mammis hade lagat. Sedan kom Fariba för lite förfest, och därefter drog vi till CoverClub. Som ni ser hamnade vi på vimmelbilden. Det är Fariba, jag, Joella och en random, rätt så snygg, kille där bak.
Även Lördagen var planerad utgång, till Corona. Så än en gång kom Fariba hit för att häva i sig sina 2,8or, och jag mina 2 ynka cider. Men sedan drog vi hem till Erik (han ser veeerkligen ut som Dr Kosmos) och föfestade lite hos honom också. Mamma hämtade upp oss någon timme efter och skjutsade oss till Corona. Kul ställe. Kvällen försvann dock fort och helt plötsligt var den slut.
På söndagen låg jag och pappa i soffan näst intill hela dagen. Jag bakis och pappa med feber. Men det var rätt skönt, att få ha en sån dag. Och det gick verkligen inte bra att träna på kvällen, kan jag lova.
Tävling om 2 veckor. Och jag är laddad och nervös!

Mamma har precis rest iväg till Ljungby för att hälsa på bror så jag och pappa är ensamma hemma. Vi båda ligger nerbäddade i soffan, pappa med feber och förkylning, jag med huvudvärk och illamående (ja jag vet, mitt eget fel). Men det är rätt skönt ändå, att bara ha en ta-det-lugnt dag.

Gårkvällen på Corona var kul. Vet dock inte vart kvällen gick åt egentligen, för helt plötsligt var det stängningsdags, och jag hade dansat för lite så jag hade inte ens hunnit få ont i fötterna.
Tequlian gjorde sitt dock och därför mår jag inte allt för bra idag. Men tack Erik ändå för den, den smakade åtminstone bra!

Nu ska jag återgå till att se på idol med fadern. Resten av dagen kommer spenderas i mjukisbyxor, fotbollströja och tofflor.

förfest med fariba igen =) Corona ikväll, jag är taggad!
vin och cider. Blandat. Blir det ikväll. Gott. Vi ses ute?

Cover Club var en helt okej klubb fakiskt! Musiken var väldigt blandad från både nya och gamla tider, partydängor och rock. Det blev faktiskt en riktigt skön röra, och mycket nostalgi. Dock är dansgolvet lite litet och jag blev ett flertal gånger trampad på fötterna. Det värsta var när någon stämplade mig på vristen med sin kilklack. Är lite blå idag.
Sen så är det otroligt påfestande att dansa konstant en hel kväll. Jag har idag väldigt ont i mina benhinnor. Dock är det lätt värt det, för jag älskar verklige natt dansa!!

Idag kopplar jag av och ska snart se en film. Ska ut även ikväll och då blir det Corona!! Kung är det att Faribas kusin äger stället så att jag kan komma in :)

Vi hörs senare! bye

Det blir utgång ikväll. Cover Club har premiär.
Taggad! :)

Det här har jag kommit fram till.

Ledsen att jag struntade i bloggandet igår, men jag kände helt enkelt inte för det.
Trots allt var jag ganska glad igår och det känns bra att slippa undra mera. Ett mindre stressmoment liksom. Klart jag hade hoppats på något, men samtidigt känner jag ju mig själv och vet att jag för det mesta hoppas lite för mycket och blir istället väldigt besviken när allt bara går åt skogen ändå.

Det var otroligt skönt att träna igår, och jag var riktigt taggad. Bestämde mig för att i sommar åka med de andra brunbältarna till Malmö för att försöka ta det svarta bältet. Det är ju ett mål som bara måste nås innan jag lägger av. Mina planer är dock inte att lägga av, inte än i alla fall, eller någonsin. Det är ju så förbannat roligt.

Jag har funderat mycket det senaste dagarna på om jag är lik mamma och pappa. Många brukar säga att jag är jättelik mamma, samtidigt som jag fått pappas mörkhet. Jag ska fundera lite mer på det där, sen ska jag visa vilka drag som kommer från mamma och vilka som kommer från pappa.

Nu måste jag dra till jobbet. Bye

Jag tycker att det är rätt grymt att titta på när killarna fightas på tävlingarna när de gång på gång tar smällar som ser ut att vara otroligt smärtsamma, men när jag ser det här då förstår jag inte ens hur man kan överleva i vissa fall:

La in lite filmer från min mobil idag, så jag tänkte dela med mig utav någar av dom. Det är sämst kvalla dock.

Det här är från tävlingen i Ö-vik. Många frågar mig hur det egentligen går till när vi tävlar, så jag tänkte att jag helt enkelt skulle visa. Det här är de som kallas kumite, alltså fighting. Videoklippet är från Finalen av klassen Öppen klass herrar. Kolla in sista sparken i slutet, den är totalt klockren!


Här är från vårat lilla teaparty, när vi spelade med andra ord. Jag gillar den biten då jag filmar i Rasmus näsa. Mycket fint.