Walking on sunshine

När jag promenerar hem från skolan, när frosten slagit till, kylan bitit tag i mina kinder och gjort dom röda, då kan jag ibland se mig själv i en film. Promenera i mina kängor, kanske bara som en siluett i solnedgången. Musiken som jag då för tillfället har i öronen är filmmusiken som spelas i bakgrunden till filmen. Sorgsen musik - sorgsen film, glad musik - glad film.
Vet dock inte vad filmen handlar om egentligen. Jag bara går, genom hela filmen. Promenerar fram och tillbaka till skolan, sen är den slut.
Värd film!

Imorgon ska vi ut i naturen och fota. Jag ska dra på mig täckbyxor, snowboardjackan, vinterskorna, mössa och vantar. Jag ska inte frysa på en endaste punkt på kroppen. Och skulle de enda råka bli lite kallt, så kommer jag vara utrustad med varm choklad. Det är min plan. Fasen så mysigt.

Jag känner att jag inte har så mycket värt att skriva idag. Så jag lägger ner nu.
Godnat

Why is love so hard to find?

Hampus frågade mig tidigare idag "varför har du ingen pojkvän?" varpå jag svarade att det väl inte gick jättebra på den fronten men att jag gärna skulle vilja ha en. Han tyckte nämligen att jag är "en sån där som har pojkvän".
Och ja, de stämmer nog. Jag är nog en sån där som har pojkvän. Det har jag ju alltid varit. I yngre dagar tog jag första bästa, så länge jag hade någon. Inte för att jag inte tyckte om killarna, nä men jag hade otroligt lätt för att falla, och så har det alltid varit. Men inte nu längre. Sedan jag blev singel för snart 1 år sedan har jag varit otroligt kräsen. Inte så att jag är svårflörtad direkt, jag blir fortfarande ganska fort förälskad, men jag har mer och mer börjat fundera på om jag verkligen kan bli så kär igen, som jag en gång var. Om jag kan älska på samma sätt.
Mamma sa till mig en gång att den allra största kärleken och förälskelsen upplever man under sina yngre dar, i tonåren. Det är då man kan vara så hopplöst kär, då ingenting annat har någon betydelse förutom att få vara just med den personen. Den människan som man senare gifter sig och skaffar barn med är den man trivs bäst hos och fungerar tillsammans med. Men kanske inte den man är mest förälskad i. (nu säger jag inte att detta inte kan hända, men oftast är det väl så?)
Men det känns ju otroligt tråkig, för vadå, har jag redan fått uppleva den största av kärlekar redan? Det vill jag inte tro på.
Jag vill vara kär. Verkligen. Saknar den bubblande känsla av lycka. Jag saknar att sakna någon. Jag saknar att säga fina saker till någon, saknar att få höra fina saker av någon.
Jag saknar att älska.
och ibland saknar jag även dig.

If it's love that keeps us breathin' 
Gives us something to believe in
Is it fear that makes us blind
Tell me, why is love so hard to find
If we hear so much about it
And we can't go on without it
Let the mystery unwind
Tell me, why is love so hard to find


Hälsningsfraser och onödigt snack om vädret

Anonym om frustration:
Varför har domaren kavaj och slips?


Jag är ledsen men jag kan faktiskt inte svara på den här frågan, och det fick även mig att tänkta efter, för konstigt nog har jag aldrig haft den här funderingen själv. Jag frågade min lite mer karatekunniga vän Emma, men inte heller hon visste. Men jag lovar att jag ska försöka kolla upp detta och återkomma med svar så fort jag vet.

Idag har det varit farsdag och min pappa fin en chokladask i present. Dessutom har jag stått nästan hela dagen och bakat en chokladtårta som vi ikväll käkade, den smakade riktigt bra faktiskt. Dock var den otroligt mäktig så mycket mer än hälften finns ännu kvar. Så är du sugen på chokladtårta får du gärna göra ett besök!

Tidigare idag då jag promenerade från affären efter att ha inhandlat diverse ingridienser till kakan så mötte jag min granne ute på gatan. Vi hälsade artigt på varandra och precis när jag var på väg att passera säger hon "det är rusktigt väder idag" varpå jag svarar att "jo, verkligen" och fortsätter sedan gå vidare. Men i mina tankar funderade jag på vad de gav henne eller mig att hon sa det där. Ingenting, egentligen, jag vet ju att det är ruskigt väder och hon vet det ju också. Men så konstiga som vi är så säger vi sånt där, av artighet antar jag. Men varför har vädret blivit en sådant artighetsämna att prata om? Varför inte någonting helt annat som kläder, sjukdomar, blommor, bilar eller vad som helst. Kanske är det för att vädret ändrar sig från dag till dag, och man därför kan använda sig utav detta då det alltid finns någonting nytt att säga om det.
En annan grej som jag upplevde för någon vecka sen var då jag gick på stan och passerade en klasskompis. "är det bra?" frågar hon precis när vi möter varandra varpå jag svarar att det är det och fortsätter sedan att gå. Men vad skulle hända i denna situationen om jag istället för att svara ja på frågan skulle säga någonting i stil med "nej alltså jag blev dumpad i går så det suger", eller liknande. Skulle vi fortfarande bara passera varandra eller skulle den här personen ha stannat?
Varför frågar vi sånna här saker då vi egentligen bara vill ha ett givet svar?

Fraser som vi använder bara för att ha något att säga. Vad tycker ni? Är det onödigt, eller bara trevligt?

Tuppen

Sjukt Random. Sökte bara på tupp. Fråga inte varför jag sökte på tupp.

frustration

Jag fick tyvärr inte tävla idag eftersom min tävlingslicens fortfarande inte har kommit, vilket sög. Det är så sjukt irriterande och frustrerande att stå på sidan av och se de andra fightas. Det var nästan så att jag längtade efter att få ta de där smällarna i ansiktet.
Men nästa gång, då jäklar. Då ska ingenting få stoppa mig. Tävlar med brutet ben om det ska vara så!

Fotade lite istället. Dock hatar jag att fota i gympasalar för ljuset är kasst!






The snow is falling


Såhär såg de ut när jag tittade ut genom fönstret imorse. Mest troligt kommer det se lika dant ut imorgon eftersom de började snöa rejält nu när jag skulle skjutsa hem Oscar.
Jag borde sova nu, men antar att nervositeten kommer göra de svårt.
Alla som känner för att komma och titta på karatetävlingen imorgon kan komma till IKSU. Barnen tävlar mellan 9-12 och vi vuxna efter det. Heja på mig!
Det kostar 40 kr inträde.

Sky's the limit

Hade väldigt svårt att somna förra natten och låg bara och vred och vände på mig. I mina tankar såg jag mig själv stå där på tävlingen som kommer äga rum imorgon, inne på banan precis innan dommaren ska sätta igång matchen. Jag såg hur jag sen på dommarens signal gick till attack på en gång, fick in en fin träff mot huvudet och tog första poängen.
Samtidigt spelades en annan bild av situationen upp. Jag står på banan precis innan dommaren ska sätta igång matchen. Jag såg hur jag sen på dommarens signal tog ett steg frammåt och fick en träff av motståndaren rakt i nyllet. Näsbenet brutet, hjärnskakning efter fallet. Borta från träning minst 1 månad.
Mamma säger att jag kan vinna med tankens kraft. Jag antar att jag då enbart borde ta till mig tanke nummer 1 för att det ska gå någorlund imorgon. Jag förväntar mig inget av mig själv, men går in med inställningen att jag ska göra allt jag kan. Målet är att ta ett poäng, ett ynka poäng ska jag banne mig lyckas få in. Men tro inte att jag kommer vara nöjd bara efter ett poäng, ändå.


Who are you?

Jag lyckades med någonting väldigt klantigt idag. Jag fick nämligen Parkeringsböter!
Ställde mig vid kajen och trodde att man fick parkera gratis efter 5. Skulle ju ändå bara in i tio minuter för att köpa en biobiljett, men tror ni inte lapplisan hade hunnit vara där ändå? typiskt.
Så nu blir det att köra taxi i helgen igen så att jag kan tjäna igen dom där 350 kronorna. Nån som behöver taxi?

Dagen har varit rätt dryg i övrigt. Jag börjar få ångest inför PA100 arbetet för jag vet inte riktigt hur jag ska komma igång. Jag kan inte fortsätta tänka att "det löser sig", måste börja ta tag i saker. Men jag känner ingen pepp att ta tag i saker och mest känner jag för att bara glida omkring. Ingenting särskilt känns viktigt nu, förutom just att Aron ska bli frisk.

Besöksantalet på den här bloggen har ökat rätt mycket. Och jag vill en än gång gärna veta vilka som läser den. Come on, skriv bara ett litet hej, så blir jag jätteglad :)
Okej vi gör så här, alla som skriver hej och har en egen blogg, kommer bli länkad i mitt nästa inlägg. Bra deal va? Så glöm inte skriva bloggadressen också. Kom igen :)



Fix you

Minnesstund för Linn på skolan idag. Den var otroligt fin. Men också väldigt väldigt jobbig.
Musiklärarna sjöng, rektorn talade, prästen talade och vi tände ljus. De flesta grät, även lärarna och rektorn. Visst blir allting så mycket jobbigare när andra också gråter? speciellt vuxna, tycker jag. Dom ska ju vara de som tröstar.
Speciellt jobbigt tyckte jag det var när rektorn pratade om Aron.
När minnesstunden var över satt alla kvar i något som kändes som en evighet. Ingen vågade, eller ville vara den som ställde sig upp först av alla. Ingen vågade väl lämna Linn, antar jag.

Har fått goda nyheter angående vår kämpe idag. De ska snart dra ner på medicinerna så att han förhoppningsvis snart vaknar. Blev otroligt glad av att höra det. Men egentligen har jag vetat hela tiden att han skulle klara det här. Han är sådan. Som sagt, starkaste människan jag känner till.

I'll give my own time 
I'll give my whole life
I'll give my only light
Just to heal you


Det kan aldrig göras ogjort det där som hände ikväll

 

Jag ser ljusen som tänts i parken vid Kungsholmens hamn
Jag ser pojkar som gråter och flickor som tar dem i hand
Jag ser mannen på balkongen ta en tyst minut för sig själv
Det kan aldrig göras ogjort det där som hände ikväll
Nej, det kan aldrig göras ogjort det där som hände ikväll

Är du en av dem som var där när det hände
Eller saknar du nån du en gång trodde du kände
Är du en av dem som gråter när ingen ser på
Är du en av dem som beror ändå

Jag ser mig i spegeln med ögon röda av gråt
Jag tänker hur gick det till, hur bar dem sig åt
Min lillebror går ut och vi vet aldrig vart han ska
Jag blir så rädd när jag tänker att det kunde vart han eller jag

Aldrig mer ung, eller aldrig mera fri
När det handlar om barn har vi rätt att ta nåns parti
Men ni vet hur det känns när röda ögon ser svart
Och jag sänder en tanke till dig som ligger sömnlös inatt

Alla som vill ta en stund att fundera
När ska vi göra mod av sorgen och börja agera
Nu städar man gatan och snart försvinner alla spår
Och vi fortsätter att växa fast han förblir sexton år

Jag ser ljusen som tänts i parken vid Kungsholmens hamn
Jag ser pojkar som gråter och flickor som tar dem i hand
Jag ser mannen på balkongen ta en tyst minut för sig själv
Det kan aldrig göras ogjort det där som hände ikväll
Nej, det kan aldrig göras ogjort det där som hände ikväll


fade away

Det är rätt så svårt att somna på kvällarna nu när det är så mycket som man funderar på.
Men jag tänkte göra ett försök nu.
Godnatt


superwomen

Många har frågat mig när bilderna på min omtalade maskeraddräkt ska visas här på bloggen, men saken är ju den att jag inte har några bilder på det. Dumt, jag vet. Eller smart, who knows.
Men det jag har och kan visa er är bilden som togs efter att jag först hade hittat outfiten. Alltså innan mamma hade sytt om den till en lite mer femenin variant.

Såhär såg de ut. (sjukt sliten tjej i övrigt)


När mamma hade sytt om den så slapp jag visa magen och sen sydde vi också på en röd kjol på den. Köpte även en större röd mantel :)

Only time

Den här dagen har varit otroligt påfrestande.
Kände redan när jag svängde in på gatan mot skolan att hela byggnaden förmedlade sorg. Den svenska flaggan var på halvstång, men var helt slak då vinden inte var så stark. Jag gick in till klassrummet där vi skulle ha elvatid och möttes av ett mörkt rum, mina klasskompisar som satt i en ring och ett ljus som stod tänt på ett bord.
Där inne i klassrummet, när vi pratade om allt, så brast det för mig. Dagarna här innan har min sorg mest gjort mig nerstämd och jag har bearbetat det bara genom att hela tiden prata om det och fråga saker. Men inte förrän idag kom tårarna. Och det brukar ju vara så att när dom väl kommer, så tar det aldrig slut.
Lite så kändes det idag. Jobbigt såklart när man är i skolan, men samtidigt skönt att äntligen få ut någonting.
Vi gick till Stilla rummet senare och tände ljus, skrev en hälsning till Aron och bara satt en stund.


Tove sjunger till Aron


Have you seen my childhood

Tittade igenom en massa fotoalbum ikväll. Jäklarns vad söta vi var, jag och mina brorsor. Jag måste bara visa lite.



Ibland önskar jag att jag var liten igen, och ibland önskar jag att jag hade en egen liten. Ibland är det rätt bra att vara 18 år också. Man får väl vara lite nöjd ändå :)

Inga nya besked har vi fått idag och jag har inte tänkt på det så mycket under dagen. Det känns dumt på något sätt, jag känner mig nästan lite skyldig. Samtidig vet jag att ingenting blir bättre av att jag går och tänker på det och är ledsen hela tiden. Men man får aldrig glömma..

Imorgon börjar skolan igen och flaggan kommer vaja på halvstång. Det kommer finnas ett stilla rum som kommer vara bemannat med ett kristeam. Berörda klasser kommer samlas och samtala. På onsdag kommer det hållas en tyst minut.
Tänk att en endaste elev, utan 500, kan lämna ett sådant tomrum efter sig.
Så här ska inte skolan börja efter ett lov. Det är så orättvist.

There comes a time when we hear a certain call
When the world must come together as one
There are people dying
and it's time to lend a hand to life
There greatest gift of all

We can't go on pretending day by day
That someone, somewhere will soon make a change
We are all a part of our great big family
And the truth, you know,
Love is all we need




hahah

Anonym om Klantigt värre:
Den där gästen låter ganska död. Först blev din gäst nersmulad. Men du planerade alltså att lösa upp din gäst med smör och vatten? Du behandlar inte dina gäster så väl ser jag..

Förlåt för den fina felstavningen dååååå
jag är ju faktist dysse :)




Klantigt värre

Jag håller på att baka bröd. Och jag måste vara världens klantigaste bakare. Jag tror inte det har hänt en ända gång att jag har bakat helt smärtfritt och utan att någonting inte gått som det ska. Inte heller denna gång.
Började bra, hackade nötter och lite frukt. Smulade gästen och löste upp det med vatten. Hälldre i diverse andra ingridienser och börjat tycka att röran ser lite annorlunda ut än vad den brukar göra så jag tittar på ingridienserna och undrar vad jag glömt. Smöret. Skulle alltså löst upp gästen med både vatten och smör, vilken miss! Löste det genom att bara smälta smöret och hälla ner det i smeten. Vi får se om det jäser ändå.
Sen skulle jag hälla i mjöl och det gick väl som det skulle. Jag ställer sen mjölpaketet på bänken framför diskstället och ovanför diskmaskingen och börjar sedan diska. När jag då sätter en sak i diskstället, så puttas det på mjölpaketet och som åker ner i den öppna diskmaskinen. Det blev mjöl överallt och mest i diskmaskinen såklart. Och som ni säkert upptäkt nån gång i era liv så är mjöl nog det svåraste att få upp från tillexempel golvet.
Klantigt värre.

Nu ska jag baka ut bullarna. Får se vad som händer för tokigheter den här gången.


That's amore

Fick glädjande besked ikväll. Vår vän som fortfarande ligger på intensiven bättrar sig. Det känns otroligt skönt att få positiva besked. Dock kan bakslag fortfarande komma, men förhoppnignsvis ska det bara gå åt rätt håll nu. Vi vet alla att du är en kämpe,

Igår körde jag fylletaxi hela kvällen. Det kan vara otroligt roligt att lyssna på folk som är fulla, men de kan även vara otroligt jobbiga. Jag är dock jättenöjd med kvällen för jag tjänade 750 kr, - 100 till bensin. Enkla cash, de gillar jag.
Hugo berättade om den smarta idén att börja sälja mackor och snacks när man kör, för hutlösa priser. Det är ju otroligt smart då de flesta fulla människor gör vad som helst, och ger vad som helst för lite mat. Jag tror jag ska ta med mig Hugo som värd nästa gång jag är taxi, så kan vi tjäna massa kosing :)

Eftesom jag blev lite rik sådar igår så promenerade jag till stan med mamma idag för att handla lite. Det blev en myströja och en ny parfym.
Ikväll var jag hemma hos Sara och drack te. Vi hade mycket att prata om eftersom vi intre träffats på ett tag och det hänt en hel del sen sist.
Så när jag var där så ringde mamma

Mamma: Jag tänkte bara säga att det är halkigt, så kör jätteförsiktigt.
Jag: Jag vet, jag såg det på vägen hit
Mamma: Så kör inte så fort. Kör 30
Jag: Visst, jag kör 20 till och med
Pappa (i bakgrunden): kör sakta i korsningarna. bromsa i tid.
Mamma upprepar: Kör sakta i korsningarna. bromsa i tid.

Det är så söta. Och jag kan försäkra er att det gick jättebra att köra hem. Enligt Erik är jag ju drottning på att köra bil, så lite halka är inga problem ;)

Andra Erik tycker att jag ska sluta blogga, tills jag hittar något vettigt att skriva om. Det kanske är en bra ide. Men vi ser väl.




Come together

Kört fylletaxi ikväll. Det är rätt kul ändå. Också får man pengar, och pengar gillar jag :)
För tillfället har jag inte mycket att skriva om. Känner mig otroligt ointressant och oviktig just nu. Men det blir ju så, man får andra värderingar och jämnför sina egna små miniproblem med andras, då är ju mina bara en fis i rymden.
Snart ska jag hämta folket på krogen krogen igen och skjutsa hem dom.
more money!!
bye

You spin my head right round

Festen igår var riktigt kul. Som jag sagt innan så har jag saknat tegsfesterna. Det är nog väldigt få andra som styr fester där dansen verkligen är kvällens höjdpunkt och där alla är med! Otroligt roligt.
Kul var det igår med utklädningen också. Jag lyckades ha på mig min supermandräkt hela kvällen utan att den sprak. Så ja, där fick ni svaret på vad jag klädde ut mig till, Superwoman! Jag lovar att lägga upp bilder så fort det kommer upp några.

Idag ska jag gå ut på långpromenad med mamma, kanske plugga lite och ikväll tänkte jag köra fyllataxi. Så om någon vill ha en billig bilresa hem från krogen eller så, så kan ni höra av er =)

bye

Hold on

Var just på sjukhuset. Det var otroligt jobbigt att gå runt och leta efter intensivvårdsavdelningen. Svårast var det att öppna dörren dit och veta att man lika gärna kunde se någon anhöriga på andra sidan dörren. Det är svårt att föreställa sig hur man skulle reagera, samtidigt som man vet att de säkert skulle bli jätteglada att se någon där.
Vi lämnade presenten i receptionen och de verkade glada att vi gjorde det. Det lovade att lämna den till honom. Så nu känns det bra. Nu har vi gjort det lilla vi kan göra för tillfället.

Jag fortsätter dock att sända alla mina tankar till honom, och hoppas. Han klarar det här!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0