vickier

Om jag blundar nu så kommer jag somna. Jag är alltså väldigt trött, men ändå tvingar jag mig själv att använda den sista energin jag har kvar för att skriva ett inlägg har. Det har som blivit ett beroende. Ett missbruk, kanske? Nej inte alls. Så mycket skriver jag faktiskt inte.
Idag har jag hängt med den verksamheten som kallas Mobila Ture. Vi började nere på vasaplan och utanför systemet för att bara se till och prata med de utsatta (det är så de kallar de som är missbrukare och hemlösa). Tänk att de står där utanför varenda morgon klockan 10 och väntar på att förstöra (eller förgylla) ännu en dag. Jag kan inte ens sätta in mitt tänkande i deras. Och jag tycker att mitt liv är besvärligt.
Fick även ännu en bekräftelse idag på att detta är vad jag vill jobba med, människor. Jag älskar det. Varesig de är missbrukare, förståndshandikappade eller bara psykiskt sjuka. Jag blir glad i hela mig när jag får hjälpa, och när jag får någonting tillbaka.
Och en av dom sade "Det är ju fantastiskt att det finns människor som dig som vill jobba med idioter som oss".  Jag fick ett leende på läpparna och tänkte att ja, det här ska jag banne hålla på med i framtiden, att hjälpa utsatta.

Nu har de sista av min energi gått åt att skriva detta, så nu måste jag få släcka lampan, datorn och ögonen och sedan somna in.
Godnatt.

'