Recension
Håkan värmde Umeås frusna hjärtan
På senare tid har det regnat musikpriser över Håkan Hellström, och hans liveprestationer har prisats med en Rockbjörn och P3:s Guldmicken. Så man kan säga att förväntningarna på konserten var minst sagt höga.
Fakta
HÅKAN HELLSTRÖM
Plats: Idun
Publik: Stor, i varierad ålder och mycket glad.
Bäst: Att Dennis Lyxzén och Amanda Jenssen gick på konserten tillsammans. Ja, Idol-Amanda.
Sämst: Den hiskeligt långa kön till och från garderoben.
Men även den mest kritiske kan känna sig nöjd. Trots en del gnäll om det höga biljettpriset (cirka 350 riksdaler) gör Håkan inte publiken besviken. Från början till slut är det energi, musikalisk excellens och mycket kärlek.
Redan under första låten "Tro och tvivel" börjar det sjuda i Idun-grytan. Men under nästa låt kokar det, på gränsen till att koka över, det är nämligen dunderlåten "Ramlar". Det är svårt att höra Håkan sjunga för publikens allsång.
Efter ett par låtar presenterar Håkan mannen till höger om honom. Det är Daniel Gilbert, också känd som Hurricane. Publiken vet vad som väntar. Det är "Hurricane Gilbert", låten om Håkans barndomsvän, ett alster så fint att det borde gå till pophistorien. Tändare tänds i publikhavet och det är svårt att säga någonting annat än att det är hemskt vackert att vara just där, just då.
Efter flera lugna låtar är det dags att koka upp grytan igen, och då kommer popfolkets allsång "Känn ingen sorg för mig Göteborg", Håkans mellannamn om man säger så. Efter "En midsommarnattsdröm" kommer ett av de starkaste spåren på nya skivan, "Kärlek är ett brev skickat tusen gånger", om obesvarad kärlek. Det är så personligt att denna mans hjärta ligger helt i publikens händer.
Extranummer blir "För en lång lång tid", och därefter "Kom igen Lena", under vilken Idun brister ut i total eufori och glädjeyra. Jag vågar nästan säga att det är värt 350 spänn endast för att se och höra denna låt live. Nästa extranummer blir "Bara dårar rusar in". Då applåderar hela Idun, med stående ovationer från alla håll. En oväntad, men uppskattad, avslutning på spelningen blir "Vi två, 17 år" från första skivan.
Allt som allt var det kanonbra spelning, som väntat. Det är proffsigt, varmt och kärleksfyllt. Men jag kan inte undvika att tycka att något fattas. Jag saknar den extra gnistan, det som verkligen får glädjebägaren att rinna över. Kanske är det att Håkan blivit äldre och lugnare, eller så är det jag själv som blivit det. Men jag saknar lite av den Håkan som hoppade omkring i sjömanskostym med till synes obegränsad energi och skrek "Ta mig till kärlek" för ett par år sedan. Fast det förstås, man orkar ju inte hoppa omkring på det viset hela tiden.
Sammanfattat: Det må vara kallt i Umeå just nu, men publiken från denna konsert kunde gå hem några grader varmare. Håkan från Götet värmde upp det frusna Umeå.
av: EVELINA BURSTRÖM
Idag fanns en recension i VK från Håkans koncert. Jag gillar den, den sätter lite ord på mina känslor och reder ut bubblan som jag bara minns koncert som. Jag hade ingen koll på låtarnas ordning, men nu har jag. Nu minns jag fler detaljer.
Dock håller jag inte med om detta: "Men jag kan inte undvika att tycka att något fattas. Jag saknar den extra gnistan, det som verkligen får glädjebägaren att rinna över. Kanske är det att Håkan blivit äldre och lugnare, eller så är det jag själv som blivit det."
Jag är ganska säker på at hon i stod där, mitt i klumpen av svettiga männsikor. För då hade hon nog inte känt att någonting fattats, för det var ju där, mitt i alltihopa som man får ta del av den extra gnistan.
Det ända som fattades under konserten var "Nu kan du få mig så lätt".
"Det må vara kallt i Umeå just nu, men publiken från denna konsert kunde gå hem några grader varmare. Håkan från Götet värmde upp det frusna Umeå."
