vickier

Tittade igenom en massa fotoalbum ikväll. Jäklarns vad söta vi var, jag och mina brorsor. Jag måste bara visa lite.



Ibland önskar jag att jag var liten igen, och ibland önskar jag att jag hade en egen liten. Ibland är det rätt bra att vara 18 år också. Man får väl vara lite nöjd ändå :)

Inga nya besked har vi fått idag och jag har inte tänkt på det så mycket under dagen. Det känns dumt på något sätt, jag känner mig nästan lite skyldig. Samtidig vet jag att ingenting blir bättre av att jag går och tänker på det och är ledsen hela tiden. Men man får aldrig glömma..

Imorgon börjar skolan igen och flaggan kommer vaja på halvstång. Det kommer finnas ett stilla rum som kommer vara bemannat med ett kristeam. Berörda klasser kommer samlas och samtala. På onsdag kommer det hållas en tyst minut.
Tänk att en endaste elev, utan 500, kan lämna ett sådant tomrum efter sig.
Så här ska inte skolan börja efter ett lov. Det är så orättvist.

There comes a time when we hear a certain call
When the world must come together as one
There are people dying
and it's time to lend a hand to life
There greatest gift of all

We can't go on pretending day by day
That someone, somewhere will soon make a change
We are all a part of our great big family
And the truth, you know,
Love is all we need