Fix you

Minnesstund för Linn på skolan idag. Den var otroligt fin. Men också väldigt väldigt jobbig.
Musiklärarna sjöng, rektorn talade, prästen talade och vi tände ljus. De flesta grät, även lärarna och rektorn. Visst blir allting så mycket jobbigare när andra också gråter? speciellt vuxna, tycker jag. Dom ska ju vara de som tröstar.
Speciellt jobbigt tyckte jag det var när rektorn pratade om Aron.
När minnesstunden var över satt alla kvar i något som kändes som en evighet. Ingen vågade, eller ville vara den som ställde sig upp först av alla. Ingen vågade väl lämna Linn, antar jag.

Har fått goda nyheter angående vår kämpe idag. De ska snart dra ner på medicinerna så att han förhoppningsvis snart vaknar. Blev otroligt glad av att höra det. Men egentligen har jag vetat hela tiden att han skulle klara det här. Han är sådan. Som sagt, starkaste människan jag känner till.

I'll give my own time 
I'll give my whole life
I'll give my only light
Just to heal you


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0