whiskey in the jar

Ledsen för dålig uppdatering, men nu har jag landat hemma.

Jag ska berätta lite kort om västerås-resan. Det första och största ordet som beskriver resan är; inspererande. Det var otroligt inspererande. Workshopsen, förställningarna, människorna och glädjen. Allt gav insperation till att öppna nya dörrar, lära sig mera, bli mer delaktig.
Hela grejen kallas Pascal Festivalen. Det är en, som jag förstått de, kulturfestival för förståndshandikappade. Det var teater, sång, dans och annat som gör en glad.
Jag tror jag har nämnt det förut, men måste säga det igen, jag älskar verkligen att vara kring dessa människor. Det är sådan äkta glädje och ärlighet man får uppleva. Visst kan sura miner också förekomma, men det går oftast kvickt över.
A var jättemysig och lättsam under dagarna. Komplikationer blev det dock under fredagmorgonen då vi fick spenderade förmiddagen på akuten, men vad som hände tänker jag inte ta upp här. Men allting löste sig och jag kan i efterhand konstatera att jag under dessa två dagar i västerås har växt och insett att jag klarar rätt så mycket ändå, även fast jag ofta tvivlar på mig själv.
( det blev kanske inte en kort beskrivning om västerås-resan)

Ikväll hade jag teaparty här hemma tillsammans med Siri, Sandra, Hanna, Vickan, Rasmus, Fariba, Sara och Jesper. Vi drack en massa te, åt scones med cream and jam, spelade spel och myste på.
Otroligt trevligt måste jag säga! Det ska göras om fler gånger, helt klart!


Vi lekte lappleken, eller galenpanna som man också kan kalla den. Det här är Sandra och Jespers riktiga jag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0