Speechless

Var på platsen där olyckan skedde nyss tillsammans med Vickan. Lämnade blommor och tände ljus. Det var otroligt fint, och mest berörd blev jag när jag såg ett kort från den ena avlidnes pappa. Gång på gång försöker jag föreställa mig hur den tragiska olyckan gått till, paniken i bilen, skriken, ansiktsuttrycken.
Sånt här borde verkligen inte få hända. Speciellt inte i så ung ålder. Det är så overkligt och så otroligt svårt att förstå.

Ikväll tänder jag ljus för de omkomna, för våran vän som fortfarande vårdas på intensivårdsavdelningen och för alla anhöriga.


Kommentarer
Postat av: frida

så tragiskt, jag hoppas att han är på bättringsvägen.

2009-10-29 @ 21:11:44

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0