En famn för mig
Det var även mycket treligt på Liseberg tidigare ikväll. Alla ljus gör det verkligen vackert och stämingen är otroligt mysig. Julkänslan fanns definitivt där.
Försökte fota i början men kom senare fram till att det jag såg med blotta ögat gick inte att återskapa i bild. Det hade jag behövt så mycket större vidvinkel för att göra.
Spelade bort en hel del pengar båda jag, mina brorsor och Sofie, ändå var den enda vinsten en ynka noblesskartong som Alexander tog hem.
Men vissa har tur i spel, andra har tur i kärlek. Endel har mindre tur i det mesta.
Känner mig otroligt trött ikväll och börjar även vara rädd att en sjukdom är på väg att besöka mig. Är hostig och har ont i halsen, kan knappt sjunga längre.
Ska snart lägga mig och sova för att vara pigg imorgon då jag och mamma ska upp tidigt för att hinna gå en sväng till på stan. Klockan 11.30 avgår tåget mot stockholm där vi ska spendera 4 timmar i väntan på nästa tåg. Får möjligtvis se en glimt av Lenny då jag ändå är där, och det vore ju trevligt.
Nu säger jag ajöss för ikväll och hoppas på god natts sömn.
Kärlek till Göteborg
Nu är jag i finaste göteborg.
Jag älskar verkligen den här staden och hit ska jag flytta en dag. Dock tycker jag fortfarande att det är ganska svårt att hitta här kring alla torg.
Igår när vi kom fram klockan 11.55 efter 15 helt okej timmar på tåget så parkerade vi våra väskor i et skåp på stationen för att genast ge oss ut på shoppingrunda.
Efter bara en timme bar jag redan 4 kassar med bland annat en tröja, blommiga leggings och nackellack. Efter en lunch tillsammans med brorsorna, Sofie och mamma så fortsatte vi och då httade jag även ett par fina högklackade skor. Så nu ska jag bara lära mig gå dom.
Under fikat joinade Ida-Karin mig och det var riktigt kul att se henne igen. Alltid lika trevligt, trots att det ofta bara är korta stunder. Men sånt får man ta vara på.
Efter fikat åkte vi hem till Christoffers väldigt trivsamma våning för att göra oss i ordning för kvällen. Det blev en aning stressigt i slutet då vi skulle passa en buss men trots smärtan från de nya skorna, som kom efter bara 4-5 steg, så lyckdes vi hinna.
Alexander och Sofie hade valt resturang och det blev Thailändskt. Jag som inte är så mycket för stark mat sökte efter någonting på menyn som inte löd "starkt" och valde därför en förrättssallad med biff. När jag senare fick maten på bordet och tog min första tugga av biffen var det nära att jag avled. Det var fruktansvärt starkt! Svettningarna kom på en gång och jag var tvungen att avisa maten. Mamma som inte är lika känslig fick äta upp den så fick jag henne. Det smakade bra. Min bror Christoffer hade även han valt en lite för stark rätt och han slutade aldrig svettas. Det var rätt komiskt ändå.
Efter middagen mötte jag upp med Rhodosgrabbarna och även några andra som jag tillsammans med gick till först en pub för att sedan gå vidare till klubben Boulevard på Avenyn. Det var en trevlig klubb med många våningar men precis som i Umeå så kommer folk alldeles på tok för sent, då Vickie redan blivit för trött. Dock har ju klubbarna öppna till 4 här i göteborg, därför är ju kvällen fortfarande ung runt 12 medans det då i Umeå börjar bli dags att köra igång på riktigt. Men det var trevligt och träffa Rhodosgrabbarna igen!
Idag ska vi gå på Liseberg där det är julmarknad. Och ikväll ska jag på Melissa Horn.
Och nu ska jag trivas lite med glögg och lussekatter.
Bye
sticker
Började med en spännande grafiskformlektion då vi fick lära oss några nya saker i programet After Effects. Det är ett sjukt tufft program där man kan göra mycket saker.
Drog sedan till stan med Hugo, Hubert, Hampus, Linnea och Sanna och käkade buffén på Tre Kronor. Mycket gott!
Sedan när vi kom tillbaka till skolan bjöds det på Glögg och pepparkakor. Jag älskar verkligen midgård. Skulle detta hända på någon annan skola? Jag tror inte det.
På eftermiddagen hade jag några karatekompisar på besök i skolan eftersom jag skulle fota dom. Dessa bilder ska användas i min karatehandbok.
Nu ska jag fortsätta packandet inför Göteborg!
Kommer säkert blogga därifrån någon dag också.
Hej!
laddad
Längtar galet efter mina bröder nu och ska bli sååå kul att se dom i helgen.
Men nu måste jag hoppa in i duschen och sen börja packa!
bye
träningsabstinens
Nästa vecka när jag kommer hem ska jag sluta med kvällsfika och börja köra twohundredsitups-programet igen. Det känns viktigt för mig att vara i form och speciellt nu när julen snart slår till med allt gott den har att erbjuda. Dessutom antar jag att det kommer bli någon veckas träningsuppehåll under julen också.
Ikväll ska jag jobba och även försöka skriva klart arbetet om kyrkbesöket. Sedan är det SOSgute! Absolut favoritprogramet den här hösten.
Stäming
Idag har jag haft den bästa dagen på länge. Inte för någonting speciellt har hänt eller alls av någon speciell anledning. Det bara är så. Inte ens regnet rubbar mig idag!
Kanske är det på på grund av julstämningen som börjar infinna sig i vårat hus. Det är otroligt mysigt. Jag spelade julmusik av Nat King Cole undertiden jag bakade lussekatter.
Jag saknar dock att sjunga i kör under dessa tider. Lucia och Jul var ju de absolut bästa tiderna för stämningsful kör sång. Önskar att jag kunnat spola tillbaka tiden till högstadiet igen och så att jag skulle kunna ta vara på mina år i musikklassen bättre. Den bästa tiden i mitt liv, än så länge.
Nu är det dags att sova för nu somnar jag snart.
Så här såg det i alla fall ut när jag bakade.
julbak!
Love it!
Supermamma!
Det är rätt bra nu när man är ensamt barn hemma, då behöver man inte turas om att öppna för nu får jag öppna alla dagar i december. Det är ju toppen!

Someday at christmas
Idag är det en månad kvar till Jul och det känns som att tiden går otroligt fort. Jag har inte handlat en enda julklapp och knappt börjat tänka på vad jag vill ha själv. Jag får ta tag i saker snart. Nu måste jag göra mig i ordning för skolan.
if you say so
vad ska jag blogga om ikväll??
Klaus says:
Hmmmm....
Stjärnor.
Tolka fritt
Ordbajsa halvsovandes!
Här skulle jag nu kunna skriva om olika sorters stjärnor. Stjärnor som finns på himlen, stjärnor som i superstjänor - alltså kändisar, stjärnor som ljuspunkterna i mitt liv och massa annat.
Istället tänker jag bara säga att mamma har satt upp en julstjärnan i mitt fönster.
Sen tänker jag sova.
Godnatt.
Just haven't met you yet
Dock har jag bara två lektioner idag, så det är rätt skönt. Dock kommer jag inte hem förrän klockan fyra, och det är mindre bra. Träning klockan 6 ikväll och förhoppningsvis har vi någon tränare, då våran ordinarie har gått och blivit pappaledig.
Ikväll eller imorgon ska jag baka lussekatter som jag ska med till mina bröder när jag åker söder ut. Det kan dom nog behöva, för inte lär dom ställa sig och baka själva?
Är även sugen på att baka pepparkakor i veckan. Eller ska jag vara ärlig är jag mest sugen på äta pepparkaksdegen.
Lördagkvällen i göteborg kommer jag mest troligt spendera tillsammans med Fredrik och kanske även de andra killarna som jag och Moa träffade på Rhodos. Vi ska ut på någon club och det blir nog trevligt. Det är alltid kul när man träffar folk som man kan möta upp med senare, trots att man kan inte pratar med varandra varje dag.
På söndagen ska jag gå på Melissa Horns konsert. Det kommer nog bli otroligt trevligt då hon har en av vackraste röster.
Nu ska jag lära mig lite om Islam.
hejhopp.
sjuk?
Sen klockan sex ikväll har jag legat i soffan och degat. Sjukt osunt och jag känner mig fetare än fetast. Orkade inte heller dra iväg på träningen och istället har jag käkat massa glass. Jag får ta igen imorgon, om det inte nu blir så illa att jag blir sjuk.
Nu ska jag titta på SOS Gute, mitt nya favoprogram.
bye
sexy bitch
Började med förfest hemma hos Sara med massa skitsnack och trevligheter, även lite singstar. Sedan skulle gamlingarna på Coverclub där varken jag eller Hanna tar oss in så vi gick istället till Corona där det var rätt mycket folk. Jag stod på dansgolvet säker 95% av kvällen. Helbra.
Sen var jag även med om någontin väldigt roligt och kompiskt.
Ni vet att jag har den senaste veckan varit lite insnöad på brandmän och även börjat fundera själv på om det vore något för mig efter att jag var på studiebesök på brandstationen förra veckan. Jag och Linnéa har även fantiserat en hel del om att hitta egna brandmän. Well igår gjorde jag, twice!
Började med att jag dansade med en rätt het kille ett bra tag innan vi gick och satte oss för att snacka lite. Då visade det sig att han pluggade till brandman just nu och var färdig om ett år, men skulle göra praktik i Umeå i sommar. Jag blev något taggad. Men dock kom det en blondin och snodde min brandman ifrån mig. Lite bitter som jag blev var jag snart uppe på dansgolvet igen. Började senare dansa med en annan snygg kille (dom flesta killarna på corona igår var faktiskt snygga) och vi dansade resten av kvällen tills lamporna tändes. Då gick vi ut och snackade lite. Det visade sig att han ine bodde i Umeå utan kring sundsvallstrakterna och jobbade på SJ. Dock hoppades han på att börja plugga till våren om han kom in. Jag frågade då vad han hade sökt för något och tror ni inte att det var brandman?! Alltså vad är oddsen egentligen?
Well, nu lär jag väl inte få någon av brandmännen men det gör mig ingenting. För ingen av dom var nog du:et i du och jag, som jag snackade om i föregående inlägg. Men jag hade en trevlig kväll i alla fall.
Idag var jag tvungen att stiga upp tidigt för att stressa iväg till kyrkan.
Och nej jag har inte blivit kristen och jag behöver inte få mina synder förlåtna. Det var en skoluppgift vi var tvunga att göra.
Jag kan lova att det inte riktigt känns i sing ordning att sitta i kyrkan med sprängande bakishuvudvärk.
Men nu måste jag få sova en stund.
du:et i du&jag är du.
Jag måste säga att de nattliga diskussionerna som jag delar med Jim gör gott. Han är en inspererande människa med mycket kärlek.
Jag önskar att jag hade hälften så mycket att ge som han.
Dagen har gått fruktansvärt fort precis som alla andra lördagar som bara flyger iväg. Gick på promenad med mamma på förmiddagen. Utan varken mössa och vantar, i november. Vad blir det av den här vintern?
Nästa helg har jag det förhoppningsvis mycket bättre. Då strosar jag på gatorna i min favoritstad, då är jag med mina bröder som alltid får mig att må bra, då släpper jag lös på krogen tillsammans med rhodoskillarna, då får jag julstämning av marknaden på Liseberg. Göteborg ska vi flytta till en dag, du och jag. (du vet förstås inte om än att det är du är du:et i du och jag. Det är än så länge bara jag som vet att jag är jag:et och du är du:et i du och jag. Men jag älskar oss)
Ikväll blir det förhoppningsvis en kväll på Corona bland snygga stunter. Och förhoppningsvis är du där. Dock kommer jag inte leta efter dig. För är det en sak som jag kommit fram till så är det att jag ska sluta leta, det leder ändå inte till någonting bra. Nej om du är där så får du se till att visa dig.
Nu ska jag börja göra mig ordning.
Ha en trevlig kväll.
påverkan och intryck
Finns det människor som jag inte har en aning om vilka dom är, som någon gång tänker på mig?
Gör jag någonsin gott intryck? Gör jag någonsin intryck?
Tänk om man kunde se sig själv utifrån. Lära känna sig själv på de sättet som andra lär känna en, utan att veta de innersta tankarna. Höra den riktiga rösten, inte bara den som hörs inne i huvudet. Se sig själv från olika vinklar, hur tusan ser man ut egentligen?"
Såhär skrev jag någon gång i somras och precis åt det här hållet går mina tankar inatt när jag börjar fundera på varför ingen hör av sig längre.
Jag vill påverka dig...
aldrig mera planer
Middagen var bra och mamma och pappa är bäst, alltid. Men filmen? jag vet inte. Kanske är det bara jag, men jag måste säga att den var under förväntan. Inget "wow" liksom. Edward har jag överskattat dock var Jacob desto heter. Men fortfarande.. Äh jag vet inte. Jag fick popcorn i alla fall.
Och sen blidde de inge festande av.
Tre helger i rad har detta hänt. Planerat för festande, fixat mig alkohol, fixat looken (så gott som det går i dessa mindre bra tider) och taggat, men så nä. Jag hatar verkligen när planer inte följs. Åtminstone de gånger då de istället går mot det sämre. Och det allra värsta är att det händer allt för ofta.
Antingen ska jag sluta planera saker totalt så man slipper bli besviken, eller också ska jag alltid skaffa mig extraplaner.
För det är så jävla pissigt när folk ändrar sig i sista sekund.
Dessutom är det blött i sängen och det kliar i ögonen.
Lika bra att somna ifrån den här kvällen och hoppas på att morgonkvällen blir bättre. Dock ser den också ut att bli lika oklar som denna.
Ryck upp mig!
godnatt.
here we are
life is a mystery
Jag kan gå och älta en mycket liten händelse i evigheter och det kan verkligen trycka ned mig.
Och precis en sån där grej har lagt sig på min hjärna nu, och det kommer ta evigheter att få undan de.
Idag såg jag åter igen föreställningen "I have a confession" eftersom det var skolföreställning. Jag måste säga att den idag var betydligt mycket bättre och de verkade ha mera energi. Ett "aha" gick upp för mig då jag faktiskt förstod handlingen (ja "anonym", kanske var jag bara okometent) och dansarna var mer tighta. Bra jobbat!
Dock saknar jag någon i föreställning och kan inte sluta tänka på att OM inte det hade hänt, då hade även han stått där, lycklig, och spelat tillsammans med sina kompisar.
Ikväll ska jag äntligen träna efter att jag ofrivilligt har vilat i 3 dagar. Jag ska ge gärnet :)

Ge mig lite vinter vettja? jag gillar inte regnet..
Tut och sprut
Det här gillar vi va, Linnéa? :)
what is love
Men nu tänker jag igen svara på en kommentar skrivet av en anonym som verkade uppfatta inlägget "I have a confession" som att jag gav föreställning kritik och det måste jag bara få reda ut att så inte är fallet. Jag tycker att den var riktigt bra faktiskt. Och när jag skrev att den får väl godkänt så menade jag inte att den får väl bara godkänt utan den får VÄL godkänt. Alltså VG. Så de inte missuppfattas.
Den är absolut värd att gå och se!
Sen att jag inte fick samma känsla som förra årets föreställning Koma, är en annan femma :)
Och anonym 2: Het och "vara kär" är två skillda saker you know =)
så, utrett!
Idag var vi på studiebesök på brandstationen. Otroligt intressant måste jag säga. Och jag kom fram till brandman vore inte ett helt dåligt jobb, jag blev faktiskt lite smått intresserad. Att vara omringad av vältränade, rätt så heta män skulle inte vara helt fel de heller. Kanske ett jobb för mig, vem vet?
Det här även städats här hemma ikväll. Mamma och pappa tyckte att det var dags att jag skulle lära mig hur man städar (ja de tror i ärlighetens namn att jag inte vet hur man gör) så det blev både dammsugning och dammtorkning och hela köret. Så nu är det rent och fint i mitt rum. Tills imorgon ungefär, då kommer det vara stökigt igen. Om jag känner mig själv rätt.
Nu ska jag lira lite gura :)
Svar på kommentar
Jag tycker inte att det känns helt rätt att dela med mig utav den information jag får till hela världen, därför har jag inte skrivit så mycket om det här.
Men det jag kan säga är att det går åt rätt håll. Det var dock en vecka sedan jag hörde någonting sist. Men han ligger fortfarande på sjukhuset och kommer nog göra det ett bra tag till.
Vill ni veta mer får ni fråga mig personligen. Men sen så vet jag inte allt heller.
Bara så ni vet :)
Nu ska jag redigera bilder.
I have a confession
Skolan gick smärtfritt då jag enbart hade en lektion. Åkte hem och titta på One tree hill som jag är sjukt beroende av. Hatar att det bara kommer ett avsnitt i veckan, men dock kan det vara ganska hälsosamt eftersom jag annars skulle sitta klistrad framför datorn 24/7 som förut.
Jesper kom sen för han ville ha sina dreads fixade, så det fixades. Och sen stekte jag pannkakor.
Är det någon som har ett vettigt svar på varför man aldrig lyckas med de första pannkakorna? Det fastnar ju alltid och tillslut blider gegamoja. Eller är det bara jag som är sämst??
Efter pannkakorna var det föreställning på midgård då treornas projekt "I have a confession" hade premiär. Betyget är väl godkänt, men kanske inte riktigt samma kvalite som förra året, måste jag erkänna. Och ikväll kan jag ännu en gång konstatera att killar som kan dansa och killar som kan sjunga måste vara det absolut hetaste. Jag har mina två favoriter, om man säger så.
Men tack för en trevlig föreställning.
Livet som gåva
Det har jag gjort! Jag har nu på morgonen registrerat mig som organdonator.
Gör det du också!
Mindre bra dag
Religonen var hemsk. Jag bubblade av ilska så att mina kinder hettade då våran lärare inte alls kunde ta till sig klassens åsikter om abort utan bara avbröt, överröstade och skrek ut sina egna åsikter. Är det verkligen rätt av en lärare att göra så här?
Dagen fortsatte med en mattelektion som jag inte förstod ett skit av. Jag tänkte inte säga mer om det.
När jag senare kom till träningen hade vi ingen tränare, så vi som var där satt mer eller mindre bara och pratade hela träningen. Inte så tråkigt, men det blev ju inte mycket till träning.
MEN nu ska vi inte vara sånna. Jag gillar livet, ändå. Och nu taggar jag helgen igen :)

Nalle Puh
going nowhere
Idag har jag tjänat lite pengar och sen varit på Läkarvillan och lyssnat på när Jim och gänget spelade Irländsk musik. Om jag kunde skulle jag stänga in dom i en bur i mitt rum och trycka på play så dom kunde spela för mig jämt. Ungefär så grymma är dom. Dock skulle jag nog lessna på irländs musik, kanske.
Egentligen har jag inte mkt att skriva. Liver är varken superbra eller kasst. Ganska medel och det är nog mest på grund av hösten/vintern. Jag längtar otroligt mycket tills jag kan dra till backen och åka bräda, då är jag lycklig!
Nu ska jag äta glass och titta på parlamentet. bye
Slitet
Jag borde egentligen plugga nu, och städa och duscha. Allt det måste vara färdigt innan 8 då jag ska hänta Oscar, men helst vill jag bara lägga mig och sova innan dess.
Tanken för både gårkvällen och denna var att gå ut på krogen men det blev inte av nån av kvällarna vilket är otroligt tråkigt för jag var väldigt taggad. Men är inte andra det så blir det svårt. Det får bli nästa helg istället, och då ska planeringen vara bättre.
Nu ska jag försöka köra i gång med allt jag ska göra.
dreadful
Men det blir nog grymt med dreads. Tror jag i alla fall. Just nu ser dom väl lite småskabbiga ut, men dom ska fixas till inom dagarna.
De står även typ rakt upp för tillfället, men dom kommer lägga sig efter några nätter.

Vi såg på Benjamin Buttons under tiden också. Så sjukt fin film. Har sett den förut och tyckte även då att den var otroligt bra, men om möjligt så var den ännu bättre denna gång.
Imorgon blir det förhoppningsvis utekväll. Jag är jättetaggad, men verkar inte vara så många andra som är det. I värsta fall får jag väl festa med mig själv. Eller spara mig.
Det återstår att se vad som händer.
Nu är klockan 04.07 och jag tror det börjar bli dags att sova. Godnatt
Jag ska sakna dig imorgon
eller?
nej.
Men jag kan visa lite bilder från naturfotograferingen på Bölesholmarna. Det blev väl inge vidars, men så kan det bli.









Men nu ska jag försöka sova.
Imorgon eller på lördag blir det rajraj. Vart bär vi av gott folk? :)
godnatt
ZZzzZZZzz
Lyckades sova bort hela kvällen. Ovärt!
Godnatt
Walking on sunshine
Vet dock inte vad filmen handlar om egentligen. Jag bara går, genom hela filmen. Promenerar fram och tillbaka till skolan, sen är den slut.
Värd film!
Imorgon ska vi ut i naturen och fota. Jag ska dra på mig täckbyxor, snowboardjackan, vinterskorna, mössa och vantar. Jag ska inte frysa på en endaste punkt på kroppen. Och skulle de enda råka bli lite kallt, så kommer jag vara utrustad med varm choklad. Det är min plan. Fasen så mysigt.
Jag känner att jag inte har så mycket värt att skriva idag. Så jag lägger ner nu.
Godnat
Why is love so hard to find?
Och ja, de stämmer nog. Jag är nog en sån där som har pojkvän. Det har jag ju alltid varit. I yngre dagar tog jag första bästa, så länge jag hade någon. Inte för att jag inte tyckte om killarna, nä men jag hade otroligt lätt för att falla, och så har det alltid varit. Men inte nu längre. Sedan jag blev singel för snart 1 år sedan har jag varit otroligt kräsen. Inte så att jag är svårflörtad direkt, jag blir fortfarande ganska fort förälskad, men jag har mer och mer börjat fundera på om jag verkligen kan bli så kär igen, som jag en gång var. Om jag kan älska på samma sätt.
Mamma sa till mig en gång att den allra största kärleken och förälskelsen upplever man under sina yngre dar, i tonåren. Det är då man kan vara så hopplöst kär, då ingenting annat har någon betydelse förutom att få vara just med den personen. Den människan som man senare gifter sig och skaffar barn med är den man trivs bäst hos och fungerar tillsammans med. Men kanske inte den man är mest förälskad i. (nu säger jag inte att detta inte kan hända, men oftast är det väl så?)
Men det känns ju otroligt tråkig, för vadå, har jag redan fått uppleva den största av kärlekar redan? Det vill jag inte tro på.
Jag vill vara kär. Verkligen. Saknar den bubblande känsla av lycka. Jag saknar att sakna någon. Jag saknar att säga fina saker till någon, saknar att få höra fina saker av någon.
Jag saknar att älska.
och ibland saknar jag även dig.
If it's love that keeps us breathin'
Gives us something to believe in
Is it fear that makes us blind
Tell me, why is love so hard to find
If we hear so much about it
And we can't go on without it
Let the mystery unwind
Tell me, why is love so hard to find
Hälsningsfraser och onödigt snack om vädret
Varför har domaren kavaj och slips?
Jag är ledsen men jag kan faktiskt inte svara på den här frågan, och det fick även mig att tänkta efter, för konstigt nog har jag aldrig haft den här funderingen själv. Jag frågade min lite mer karatekunniga vän Emma, men inte heller hon visste. Men jag lovar att jag ska försöka kolla upp detta och återkomma med svar så fort jag vet.
Idag har det varit farsdag och min pappa fin en chokladask i present. Dessutom har jag stått nästan hela dagen och bakat en chokladtårta som vi ikväll käkade, den smakade riktigt bra faktiskt. Dock var den otroligt mäktig så mycket mer än hälften finns ännu kvar. Så är du sugen på chokladtårta får du gärna göra ett besök!
Tidigare idag då jag promenerade från affären efter att ha inhandlat diverse ingridienser till kakan så mötte jag min granne ute på gatan. Vi hälsade artigt på varandra och precis när jag var på väg att passera säger hon "det är rusktigt väder idag" varpå jag svarar att "jo, verkligen" och fortsätter sedan gå vidare. Men i mina tankar funderade jag på vad de gav henne eller mig att hon sa det där. Ingenting, egentligen, jag vet ju att det är ruskigt väder och hon vet det ju också. Men så konstiga som vi är så säger vi sånt där, av artighet antar jag. Men varför har vädret blivit en sådant artighetsämna att prata om? Varför inte någonting helt annat som kläder, sjukdomar, blommor, bilar eller vad som helst. Kanske är det för att vädret ändrar sig från dag till dag, och man därför kan använda sig utav detta då det alltid finns någonting nytt att säga om det.
En annan grej som jag upplevde för någon vecka sen var då jag gick på stan och passerade en klasskompis. "är det bra?" frågar hon precis när vi möter varandra varpå jag svarar att det är det och fortsätter sedan att gå. Men vad skulle hända i denna situationen om jag istället för att svara ja på frågan skulle säga någonting i stil med "nej alltså jag blev dumpad i går så det suger", eller liknande. Skulle vi fortfarande bara passera varandra eller skulle den här personen ha stannat?
Varför frågar vi sånna här saker då vi egentligen bara vill ha ett givet svar?
Fraser som vi använder bara för att ha något att säga. Vad tycker ni? Är det onödigt, eller bara trevligt?
Tuppen
frustration
Men nästa gång, då jäklar. Då ska ingenting få stoppa mig. Tävlar med brutet ben om det ska vara så!
Fotade lite istället. Dock hatar jag att fota i gympasalar för ljuset är kasst!






The snow is falling

Såhär såg de ut när jag tittade ut genom fönstret imorse. Mest troligt kommer det se lika dant ut imorgon eftersom de började snöa rejält nu när jag skulle skjutsa hem Oscar.
Jag borde sova nu, men antar att nervositeten kommer göra de svårt.
Alla som känner för att komma och titta på karatetävlingen imorgon kan komma till IKSU. Barnen tävlar mellan 9-12 och vi vuxna efter det. Heja på mig!
Det kostar 40 kr inträde.
Sky's the limit
Samtidigt spelades en annan bild av situationen upp. Jag står på banan precis innan dommaren ska sätta igång matchen. Jag såg hur jag sen på dommarens signal tog ett steg frammåt och fick en träff av motståndaren rakt i nyllet. Näsbenet brutet, hjärnskakning efter fallet. Borta från träning minst 1 månad.
Mamma säger att jag kan vinna med tankens kraft. Jag antar att jag då enbart borde ta till mig tanke nummer 1 för att det ska gå någorlund imorgon. Jag förväntar mig inget av mig själv, men går in med inställningen att jag ska göra allt jag kan. Målet är att ta ett poäng, ett ynka poäng ska jag banne mig lyckas få in. Men tro inte att jag kommer vara nöjd bara efter ett poäng, ändå.
Who are you?
Ställde mig vid kajen och trodde att man fick parkera gratis efter 5. Skulle ju ändå bara in i tio minuter för att köpa en biobiljett, men tror ni inte lapplisan hade hunnit vara där ändå? typiskt.
Så nu blir det att köra taxi i helgen igen så att jag kan tjäna igen dom där 350 kronorna. Nån som behöver taxi?
Dagen har varit rätt dryg i övrigt. Jag börjar få ångest inför PA100 arbetet för jag vet inte riktigt hur jag ska komma igång. Jag kan inte fortsätta tänka att "det löser sig", måste börja ta tag i saker. Men jag känner ingen pepp att ta tag i saker och mest känner jag för att bara glida omkring. Ingenting särskilt känns viktigt nu, förutom just att Aron ska bli frisk.
Besöksantalet på den här bloggen har ökat rätt mycket. Och jag vill en än gång gärna veta vilka som läser den. Come on, skriv bara ett litet hej, så blir jag jätteglad :)
Okej vi gör så här, alla som skriver hej och har en egen blogg, kommer bli länkad i mitt nästa inlägg. Bra deal va? Så glöm inte skriva bloggadressen också. Kom igen :)
Fix you
Musiklärarna sjöng, rektorn talade, prästen talade och vi tände ljus. De flesta grät, även lärarna och rektorn. Visst blir allting så mycket jobbigare när andra också gråter? speciellt vuxna, tycker jag. Dom ska ju vara de som tröstar.
Speciellt jobbigt tyckte jag det var när rektorn pratade om Aron.
När minnesstunden var över satt alla kvar i något som kändes som en evighet. Ingen vågade, eller ville vara den som ställde sig upp först av alla. Ingen vågade väl lämna Linn, antar jag.
Har fått goda nyheter angående vår kämpe idag. De ska snart dra ner på medicinerna så att han förhoppningsvis snart vaknar. Blev otroligt glad av att höra det. Men egentligen har jag vetat hela tiden att han skulle klara det här. Han är sådan. Som sagt, starkaste människan jag känner till.
I'll give my own time
I'll give my whole life
I'll give my only light
Just to heal you
Det kan aldrig göras ogjort det där som hände ikväll
Jag ser ljusen som tänts i parken vid Kungsholmens hamn
Jag ser pojkar som gråter och flickor som tar dem i hand
Jag ser mannen på balkongen ta en tyst minut för sig själv
Det kan aldrig göras ogjort det där som hände ikväll
Nej, det kan aldrig göras ogjort det där som hände ikväll
Är du en av dem som var där när det hände
Eller saknar du nån du en gång trodde du kände
Är du en av dem som gråter när ingen ser på
Är du en av dem som beror ändå
Jag ser mig i spegeln med ögon röda av gråt
Jag tänker hur gick det till, hur bar dem sig åt
Min lillebror går ut och vi vet aldrig vart han ska
Jag blir så rädd när jag tänker att det kunde vart han eller jag
Aldrig mer ung, eller aldrig mera fri
När det handlar om barn har vi rätt att ta nåns parti
Men ni vet hur det känns när röda ögon ser svart
Och jag sänder en tanke till dig som ligger sömnlös inatt
Alla som vill ta en stund att fundera
När ska vi göra mod av sorgen och börja agera
Nu städar man gatan och snart försvinner alla spår
Och vi fortsätter att växa fast han förblir sexton år
Jag ser ljusen som tänts i parken vid Kungsholmens hamn
Jag ser pojkar som gråter och flickor som tar dem i hand
Jag ser mannen på balkongen ta en tyst minut för sig själv
Det kan aldrig göras ogjort det där som hände ikväll
Nej, det kan aldrig göras ogjort det där som hände ikväll
fade away
Men jag tänkte göra ett försök nu.
Godnatt
superwomen
Men det jag har och kan visa er är bilden som togs efter att jag först hade hittat outfiten. Alltså innan mamma hade sytt om den till en lite mer femenin variant.
Såhär såg de ut. (sjukt sliten tjej i övrigt)

När mamma hade sytt om den så slapp jag visa magen och sen sydde vi också på en röd kjol på den. Köpte även en större röd mantel :)
Only time
Kände redan när jag svängde in på gatan mot skolan att hela byggnaden förmedlade sorg. Den svenska flaggan var på halvstång, men var helt slak då vinden inte var så stark. Jag gick in till klassrummet där vi skulle ha elvatid och möttes av ett mörkt rum, mina klasskompisar som satt i en ring och ett ljus som stod tänt på ett bord.
Där inne i klassrummet, när vi pratade om allt, så brast det för mig. Dagarna här innan har min sorg mest gjort mig nerstämd och jag har bearbetat det bara genom att hela tiden prata om det och fråga saker. Men inte förrän idag kom tårarna. Och det brukar ju vara så att när dom väl kommer, så tar det aldrig slut.
Lite så kändes det idag. Jobbigt såklart när man är i skolan, men samtidigt skönt att äntligen få ut någonting.
Vi gick till Stilla rummet senare och tände ljus, skrev en hälsning till Aron och bara satt en stund.
Tove sjunger till Aron
Have you seen my childhood




Ibland önskar jag att jag var liten igen, och ibland önskar jag att jag hade en egen liten. Ibland är det rätt bra att vara 18 år också. Man får väl vara lite nöjd ändå :)
Inga nya besked har vi fått idag och jag har inte tänkt på det så mycket under dagen. Det känns dumt på något sätt, jag känner mig nästan lite skyldig. Samtidig vet jag att ingenting blir bättre av att jag går och tänker på det och är ledsen hela tiden. Men man får aldrig glömma..
Imorgon börjar skolan igen och flaggan kommer vaja på halvstång. Det kommer finnas ett stilla rum som kommer vara bemannat med ett kristeam. Berörda klasser kommer samlas och samtala. På onsdag kommer det hållas en tyst minut.
Tänk att en endaste elev, utan 500, kan lämna ett sådant tomrum efter sig.
Så här ska inte skolan börja efter ett lov. Det är så orättvist.
There comes a time when we hear a certain call
When the world must come together as one
There are people dying
and it's time to lend a hand to life
There greatest gift of all
We can't go on pretending day by day
That someone, somewhere will soon make a change
We are all a part of our great big family
And the truth, you know,
Love is all we need
hahah
Den där gästen låter ganska död. Först blev din gäst nersmulad. Men du planerade alltså att lösa upp din gäst med smör och vatten? Du behandlar inte dina gäster så väl ser jag..
Förlåt för den fina felstavningen dååååå
jag är ju faktist dysse :)
Klantigt värre
Började bra, hackade nötter och lite frukt. Smulade gästen och löste upp det med vatten. Hälldre i diverse andra ingridienser och börjat tycka att röran ser lite annorlunda ut än vad den brukar göra så jag tittar på ingridienserna och undrar vad jag glömt. Smöret. Skulle alltså löst upp gästen med både vatten och smör, vilken miss! Löste det genom att bara smälta smöret och hälla ner det i smeten. Vi får se om det jäser ändå.
Sen skulle jag hälla i mjöl och det gick väl som det skulle. Jag ställer sen mjölpaketet på bänken framför diskstället och ovanför diskmaskingen och börjar sedan diska. När jag då sätter en sak i diskstället, så puttas det på mjölpaketet och som åker ner i den öppna diskmaskinen. Det blev mjöl överallt och mest i diskmaskinen såklart. Och som ni säkert upptäkt nån gång i era liv så är mjöl nog det svåraste att få upp från tillexempel golvet.
Klantigt värre.
Nu ska jag baka ut bullarna. Får se vad som händer för tokigheter den här gången.
That's amore
Igår körde jag fylletaxi hela kvällen. Det kan vara otroligt roligt att lyssna på folk som är fulla, men de kan även vara otroligt jobbiga. Jag är dock jättenöjd med kvällen för jag tjänade 750 kr, - 100 till bensin. Enkla cash, de gillar jag.
Hugo berättade om den smarta idén att börja sälja mackor och snacks när man kör, för hutlösa priser. Det är ju otroligt smart då de flesta fulla människor gör vad som helst, och ger vad som helst för lite mat. Jag tror jag ska ta med mig Hugo som värd nästa gång jag är taxi, så kan vi tjäna massa kosing :)
Eftesom jag blev lite rik sådar igår så promenerade jag till stan med mamma idag för att handla lite. Det blev en myströja och en ny parfym.
Ikväll var jag hemma hos Sara och drack te. Vi hade mycket att prata om eftersom vi intre träffats på ett tag och det hänt en hel del sen sist.
Så när jag var där så ringde mamma
Mamma: Jag tänkte bara säga att det är halkigt, så kör jätteförsiktigt.
Jag: Jag vet, jag såg det på vägen hit
Mamma: Så kör inte så fort. Kör 30
Jag: Visst, jag kör 20 till och med
Pappa (i bakgrunden): kör sakta i korsningarna. bromsa i tid.
Mamma upprepar: Kör sakta i korsningarna. bromsa i tid.
Det är så söta. Och jag kan försäkra er att det gick jättebra att köra hem. Enligt Erik är jag ju drottning på att köra bil, så lite halka är inga problem ;)
Andra Erik tycker att jag ska sluta blogga, tills jag hittar något vettigt att skriva om. Det kanske är en bra ide. Men vi ser väl.

Come together
För tillfället har jag inte mycket att skriva om. Känner mig otroligt ointressant och oviktig just nu. Men det blir ju så, man får andra värderingar och jämnför sina egna små miniproblem med andras, då är ju mina bara en fis i rymden.
Snart ska jag hämta folket på krogen krogen igen och skjutsa hem dom.
more money!!
bye